Jo, det här är ju en reseblogg. Det handlar alltså oftast om att resa genom att förflytta sig. I alla fall en liten bit. Åtminstone gå utanför dörren. Väldigt sällan tillåter jag mig själv, med att ta upp er tid med mina tankar. Men idag tänker jag faktiskt göra just det. Lite tankar om det här med bloggeri, communitys och sånt.
Jag sitter på tåget och är på väg till Örebro. Jag har aldrig varit i Örebro. Men jag har träffat Sanna förut. Fina Sanna som bor i Örebro och fina Sanna som gav mig möjligheten att följa med på en pressresa till Thailand och Kambodja, och det är redan två år sedan. Jösses vad tiden går. Där i Thailand, var första gången jag träffade och lärde känna Sanna. Hon är finskrivaren i gruppen. Det är henne man vänder sig till när man vill ha tips om hur man ska skriva berättande historier och ordets makt. För det är hon bra på. Sanna.
Tanken var att jag skulle skriva färdigt ett av mina femtio påbörjade inlägg. Det vill säga de som ligger som utkast här. Att jag har ytterligare flera hundra påbörjade i arkivet, ska vi prata tystare om. För det händer tyvärr alltför ofta. Jag påbörjar inlägg och gör dem nästan klara. När det så är dags att publicera dem, så känner jag antingen inte för det eller så har något roligare dykt upp. Skulle jag någon gång få för mig att blogga på heltid, skulle jag nog kunna ge er artiklar varje dag. Men att den dagen kommer är ganska osannolikt. Värre är det med artiklar som jag verkligen, verkligen vill skriva färdigt, men där tiden inte räcker till. Som Tokyo. Jag har hur mycket som helst som jag vill skriva om. Och vår Italienska roadtrip är ett konstant pågående projekt. Nåja.
Gruppen. Ja, gruppen. Det är så mycket som har hänt för mig och bloggen de senaste åren. Bloggat har jag ju gjort sedan 2009, men Min allra första bloggresa gick till Italien. En tio dagar lång resa, för bara tre år sedan. Men det var inte förrän efter den resan jag upptäckte de olika ”gemenskaperna” och grupperna på Facebook. Den allra första jag gick med var Svenska Resebloggar och den gruppen har blivit navet i min bloggvärld. Ett nav fullt av kreativa, reslystna och generösa människor. Där delar vi vårt intresse, ställer frågor, bollar idéer, delar inspiration och skapar tillfällen att mötas. Det är också där man lite osagt, stressas till att bli lite bättre, för den där stressen pratar vi inte högt om. För visst är där lite konkurrens. Hälsosam sådan. Vi inspireras att bli lite bättre hela tiden, för det finns alltid någon som är bättre på att skriva, någon som är fenomenal på att fotografera, någon som har en fantastisk hemsida, någon som är grym på SEO och så de där som jag är så avis på, som är galet bra på att skriva med humor. Ja, jo, mina syskon har alltid påstått att jag inte har någon. Jag i min tur påstår att det är jag som har humor och att det är de som saknar den ;)…
Min andra bloggresa gick till Västsahara, Marocko. Jag kände mig fortfarande väldigt osäker på vad som gällde och vad som krävdes av en, man blir ju inte expert på två bloggresor liksom. Där träffade jag Helena. Den tysta lilla tjejen från Märtajärvi Norrland med stora drömmar. Det tog ett tag att lära känna den där Märtajärvitösen. Hon kan vara väldigt tyst. Men för varje gång jag träffar henne tycker jag bara mer och mer om henne. Hon är drömmaren, fotografen, naturälskaren och vattenfallsexperten. Och det är också tack vare henne jag fick uppleva Söderåsen i Skåne. En och en halv mil från där jag bott i nästan hela mitt liv.
Min fjärde pressresa gick till Tjeckien. Ett land som var helt okänt för mig och jag hade inte ens varit i Prag. Där träffar jag Katarina. Tjejen med den bubblande personligheten som man skrattar högt med hela tiden. Tjejen som har den grymmaste kameran, den grymmaste fotostilen och verkligen ett unikt bildspråk. Hon är den där fotografen som tar en helt vanlig vardagsbild och gör den till något fantastiskt. Eh, jag försökte, men det var fortfarande bara gatan där jag bor. Och hennes porträtt. Får gå kurs. Men det är också så, att Katarina skriver fantastiska reportage. Lite som sagor blandade med poesi och svensk natur. Jag vill bli som Katarina när jag blir stor.
Jag är ju även med i två andra kollektiv som är oerhört viktiga för mig. Nordic Travel Bloggers och Influencers of Sweden. Influencers of Sweden är ju öppet för att som bloggar att vara med i. Där får man lära sig det mesta om att blogga professionellt, och det finns inte mycket man inte får svar på. Nordic Travel Bloggers är mitt andra nav. I detta kollektivet är vi cirka 40 Nordiska resebloggare som alla bloggar professionellt. Här skapas större kampanjer för många utländska kunder. Det är därför jag har gjort mycket resor till till exempel Tyskland och Polen.
För ett och ett halvt år sedan var det dags för min första resa till Tyskland. Jag hade aldrig turistat i landet som ligger närmast Skåne. Passerat där hade jag väl som många andra på väg mot sydligare grader. I Hamburg träffar jag Sofia. Den kloka, fina, väldigt vuxna men unga Sofia. Sofia måste vara kanske den första av de Svenska Resebloggarna som bloggade professionellt. Hennes inlägg är stilrena, rosa, inspirerande och alltid välskrivna. Jag älskar Sofias blogg och det är faktiskt en av de få som jag följer slaviskt.
Okej, det är nu jag vill göra ett erkännande. Jag vet att många bland resebloggarna är sjukt duktiga på att läsa andra resebloggares inlägg, kommentera och lika. Jag försöker verkligen, men tiden räcker inte alltid till. Därför har jag några favoriter där jag läser allt, och sedan läser jag de andra när jag hinner. Eftersom jag har ett annat jobb som betalar hyran, måste jag när jag sitter med bloggen välja mellan att skriva nya inlägg eller att läsa andras. Och ja, eftersom jag gillar att skriva :). Men ni ska veta, jag försöker verkligen hinna med.
I höstas var jag på Svenska Resebloggars första event. Vi var cirka tjugo resebloggare som träffades på Arlanda och hade en liten workshop. Där träffade jag Cathinka. Hennes fina blogg hade jag börjat följa långt tidigare. Och vi bondade direkt. Lite kanske för att vi jobbar med samma sak. Det icke-kreativa jobbet som redovisningskonsulter och ekonomiansvariga. Ovanpå det kom intresset att resa till udda destinationer och att vi till och med har likadana kameror och använder exakt likadana objektiv. Jag trivs med Cathinka. Jag känner att jag verkligen kan vara mig själv och samtalen tar ju liksom aldrig slut.
Jag känner egentligen inte Linda så bra. Om man inte räknar att vi känner varandra digitalt. Vi har träffats i Stockholm några gånger på Resebloggevent, men har väl egentligen aldrig fått tiden att prata. Det lär vi få denna helgen. Linda är också tjejen som skriver en reseblogg med fokus på att Resa Medvetet. Hon tar ofta upp viktiga diskussioner där man kan vara med och tycka och diskutera om man känner för det. Reflektioner kring djurturism, om terrorattentat och andra debatter kring resor och beteende.
Att ha förmånen att umgås med så många som älskar exakt samma sak som en själv är inget jag tar för givet. Jag har haft tur att hamna där jag hamnat och få lära känna så många med samma intresse som mig under de senaste tre åren. För ärligt, hur länge orkar mina vänner höra mig prata resor? Jag vill ju ha dem kvar som vänner. Med de bloggande kollegorna pratar vi inte om något annan. Det är sant. Vi behöver liksom inte och ämnena tar aldrig slut. Och för varje resa jag gör kan jag lägga till en vän till. Jag har till och med några riktigt roliga bloggande kollegor i Danmark. Nästa helg får jag träffa en av dem igen.
Så varför skriver jag om alla de här girlsen? Jo, för det är dem jag ska spendera hela helgen med här i Örebro. Vi ska uppleva Örebro ihop, lära oss mer om resebloggeri, företagande, bokföring, fotografering och om varandra. Hoppas ni får en lika fin helg som jag tänker ha.
Translation:
This weekend I am going to Örbro for a workation with some of my favourite Swedish Travel Bloggers.
200
2020
Vad härligt berättat om dessa grymma tjejer och ditt första möte med dem! Hade så gärna varit med er denna helg, hoppas ni haft det riktigt bra! :)
Tack Jenn. Kommer ju fler tillfällen vetja :)
Vilket fint och roligt inlägg att läsa. Och fin bil på mig, det gillar mitt ego! <3
Trevligt trevligt. Bra med egobilder ;) :)
Allra underbaraste Daniela! Du gör mig helt varm och gosig inombords. Har fortfarande en sprudlande glad känsla i hela kroppen efter helgen med er. Tänk vilket gäng och tänk vad vi kan ge varandra! Det är fint, det. Tack för att du kom till Örebro och spred din generösa, kunniga, omtänksamma aura kring dig! <3
Tack själv som gjorde det stora att faktiskt få ihop oss. Bara det. Och tack för att vi fick vara en del av ditt fina Örebro. ♡
Apropå personligt och med känsla! Tack för att du bjussar så mycket på dig själv och ditt kunnande och tack för en riktigt mysig helg tillsammans.
Tack själv. Tycker jag lär så mycket när vi sitter och diskuterar så här. Lite starkare blir man ju. Och stort tack själv för många skratt och mys. <3
Så himla fint inlägg! Kul att läsa om dina första möten med alla de andra. Och tack för fina ord om mig <3
Tack fina Sofia. Ja, ibland måste man påminna sig själv om vilken tur man haft, som fått möta så många galet roliga människor på vägen och var man hittade dem :). <3
Vilket kärleksdrypande inlägg! Vackert, och vilket gäng alltså. :)
Men håller med. Försöker också hinna läsa alla andras bloggar men tiden räcker inte. Framförallt inte när en sitter med 46 utkast i huvudet och tre öppna flikar med påbörjade texter och 651 flikar i Chrome för faktagranskning och annat. Men jag önskar att jag hann. Fast där brukar jag anamma lite av dina ord, Daniela, som du sa till mig på Arlanda i vintras. ”Vi skriver ju inte i huvudsak för varandra.”.
Det brukar dämpa samvetet lite i alla fall.
Tänk om du vart med? Då hade där inte varit ett torrt öga i Sverige ;).
Ja det är ju så vi jobbar… well jag nöjer mig med 20 flikar istället för 651. Och läser gör vi ju när vi hinner och kan och det måste ju få vara okej :).
Ses på torsdag :))))
Vilket fint inlägg. Hoppas ni hade en helt underbar helg. :)
Tack Christine. Vi hade en superbra helg på alla sätt och vis :). Du kan väl hänga på nästa gång? Kanske hålla lite workshop i att skriva reportage för tidning?
Så härligt! Ja absolut, jag ska göra mitt bästa för att hänga på någon gång. (Är ju så uselt dålig på att få tid till att gå på alla bloggträffar, event och åka på gemensamma resor så jag borde verkligen bättra mig på den fronten). Att hålla i en workshop i att skriva överlåter jag gärna till andra, för det är inte min starka sida. Men kommer det till rörlig bild så absolut, det är ju vad jag jobbar med till vardags så där borde jag kunna bidra. :)