Vi har lämnat Sanur och börjat vår Balinesiska roadtrip. Vi har hyrt en bil för de kommande fyra dagarna och ska köra runt själva. Eller mannen ska köra. Utan att vingla en gång tar mannen sig genom hektiska Denpasar överfullt av bilar och mopedister i vänstertrafik, ut på Balis landsbygd. Vi har egentligen ingen direkt plan för vår roadtrip, mest eventuella stopp på en karta. Det var ju så, den här resan skulle vara en riktigt viloresa, och därför gjordes ingen direkt research inför den heller. Men så sitter vi där i bilen. På upptäcktsfärd. Utan några direkta mål.
Av någon anledning har jag satt en nål på just Canggu. När mannen frågar vad vi ska se där, kan jag inte riktigt komma ihåg varför jag satte nålen där. Inget viktigt antar jag. Säkert något jag sett på Instagram. Men vi bestämmer oss för att göra en drive-by och se vad det handlar om. Vi kör in på Canggus smala huvudväg där kaféer, barer och små butiker ligger vägg i vägg. Inte många meter in i byn förstår vi var vi är. Surfarna har en viss stil och de är många. Västerlänningar som har hittat till ett lugnare och mindre turistigt Bali. Om man bortser från att surfarna faktiskt också är turister. Hipsters med saltslitet, axellångt hår som har hittat ett mecka där de stannar flera månader och där de viktigaste besluten är när de ska surfa, dricka juice eller sova.
Redan innan vi kommit till stranden ser jag hundra meter bort en massa balineser i vita kläder. En av alla ceremonier som hålls enligt den Hinduiska kalendern. Och jag kan inte fatta vilken tur vi haft. Så jag promenerar bort och står en stund och tar in den fantastiska ceremonin med dans, blommor, rökelse och musik. Beroende på vem man frågar och hur man ställer frågan, får man lite olika svar. När vi frågar om denna får vi till svar att den hålls en gång varannan vecka. Eller inte. Men för mig spelar det ingen roll. Jag är lycklig för stunden och för upplevelsen. När de flyttar ceremonin och dansen ner till stranden följer jag sakta med ner. Men mitt fokus har omedvetet flyttas.
Surfarna. Ja surfarna och deras hundar. De är lika fascinerade som ceremonin var för bara några minuter sedan. Jag är ingen surfare, har aldrig ens provat. Kanske för att jag är en badkruka och att alla temperaturer under 27 grader är kallt för mig. Men jag kan ändå fascineras av surfarna och förberedelserna inför deras nästa våg. Hög solskyddsfaktor i ansiktet och mycket. Vänta in rätt våg innan man kastar sig ut i vattnet. Och sedan njuta av livet.
Translation:
Canggu on Balis west coast is the place where surfers, hipsters and digital nomads like to stay. We were lucky to run into one of all the hindu ceremonies and ended up staying here a little extra.
Foto: © Daniela Nasteska Olsson
200
2020
Så vackert!
Tack Maria!
Vilket härligt skrivet inlägg!!
Stort tack Cathinka!
Det er så fint når man plutselig havner midt oppe i et eller annet spesielt som skjer – en seremoni, en konsert, en festival, et eller annet som er utenom det man forventer. I juni havnet jeg plutselig midt oppe i forberedelsene til en blomsterfestival i Tadsjikistan som jeg snart skal skrive om på bloggen. Slike opplevelser krydrer reisene litt ekstra, synes jeg.
Kanske abolut bästa under en resa. Åh vad spännande det lät med en blomsterfestival. Ser fram emot att läsa det inlägget.
Om jag längtar tillbaks nu? Japp, alltid. Den där ön har trollbundit mig på så många sätt.
Och nu förstår jag varför. Är en sån skön, grön och avslappnad ö. Blir säkert fler resor
dit :)