Corbin Local Wildlife Sanctuary, en välbevarad hemlighet på Tobago

På kartan av Togabo har jag gjort ett stort kryss i Mason Hall mitt på ön. Där, någonstans ska Corbin Wildlife Sanctuary finnas. Vi kör in i Mason Hall och ut. Inte en enda skylt om någon Corbin park. Vi kör tillbaka till Mason Hall och stannar till vid en av de små många minibutikerna som finns här.

Jag går in den lilla butiken och stannar till i dörrhålet. På ena sidan är det  fullt av varor och på den andra ligger en madrass. Mitt emellan, mitt i entrén på kanske max två kvadratmeter, högst en halv meter från mig, sitter det ett ett lite äldre par. Så jag står kvar där, mitt i dörröppningen och tar fram min lilla bok [där jag läst om parken vi letar efter] och pekar.

– ”We are looking for Corbin Wildlife Sanctuary?”
– ”Well”, mannen tar boken, läser lite med det där långsamma och ostressade Tobagotempot som vi nu vant oss vid och fortsätter… ”you go to the junktion and than you take left.”
– ”Okej!”
– ”And then you ax again.”, det är kvinnan som lägger till. Jodå, jag har stavat ”ask” rätt, för det är så det låter här på Tobago. Och ibland får man verkligen anstränga sig för att förstå dialekten.

LÄS MER: Fler artiklar och bilder från Tobago hittar du här.

”ENJOY THE ISLAND”

Så vi fortsätter en bit och stannar till i en liten tvåvägskorsning. Är det här en ”Junction”? Någon trafik är här inte och gatorna ligger närmast öde, med undantag för de få bilar som stannar till vid en av minikioskerna för att handla något, och sedan snabb försvinna igen. Bakom mig hör jag någon fråga ”Do you need any help? Are you going to Scarborough?”. Gästvänligheten och hjälpsamheten på ön är något vi inte hade förväntat oss. Man får råd om lite av varje, vare sig man bett om den eller inte. Och allt avslutas med ett ”enjoy my island”.

Vi svarar åter att vi letar efter Corbin Wildlife Santuary och får samma svar. Leta efter the ”Junction” och ta vänster. Vi fortsätter, men får stanna en tredje gång för att be om hjälp. Först då får vi en gatuadress, Bellmont Road. Vägen leder oss ut på en liten skogsväg. Vi kör sakta och letar efter skyltar. Och till sist ser vi den första som leder till parken. Vi har kommit rätt.

Vi kör vidare till vi kommer till en andra skylt. Den är framför ett inhägnat hus, och på skylten finns utöver parknamnet bara ett telefonnummer. Vi försöker ringa, inget händer. Vi ropar ett tag och till sist kommer en ung kille ut ur huset [som vi senare får reda på är Roys son, mer om Roy senare]. Han ringer numret på skylten och knappt tio minuter senare träffar vi Ian.

IANS HISTORIA & JAKTKULTUREN PÅ TOBAGO

Att återberätta Ians livshistoria är nästan omöjligt. Han och hans fru har bott på Tobago i tio år. De konstnärer är från Irland, men bodde också under många år i Östra Afrika där Ian jobbade som naturvårdare. Att de hamnade här berodde ursprungligen på att hans fru hade en ovanlig skelettsjukdom och att värmen och miljön här var bra för henne. Parken startade han tillsammans med Roy, när deras vägar korsades för tre år sedan. Sedan dess har de kämpat för att återföra utrotade och nästan utrotningshotade arter till Tobagos natur.

De började med 8 hektar [20 acres] och har idag ett närmare hundra hektar. Nästan alla djuren i reservatet går fria. De som är i burar, är arter som de försöker få att föröka sig. De har redan lyckats föröka flera arter som släppts ut i naturreservat. För att förstå deras arbete och varför parken är inhängnad, måste man förstå Tobagos kultur. Tobago har under en lång tid haft en jaktkultur. Inte för att man behöver köttet, utan mer för att det handlar om status att äta vilt kött. I dessa jakter har hundar alltid använts. Det som hände var att man i jakten blev av med hundarna. När dessa blev förvildade, skapades ytterligare en fiende utöver människan till djurbestånden här. Och dessa vilda hundar är fortfarande ett problem.

Roy var en av dessa jägare när han träffade Ian. Men när han och Ian började jobba med parken, blev den enda jakten, att hitta djur i bur och ta dem till parken för att sedan släppa ut dem. Men hans kunskaper om både djur och natur är svårslagna. De har tillsammans dessutom fört in flera fruktträd i området, och idag finns det över 400 sorters träd och fruktträd här. Många av dessa arter har förts in för att återföra fjärilsarter, som försvunnit i samband av skövling av olika växter för att mata sina boskap. Arter som har varit livsnödvändiga för delar av ekosystemet här.

NATURRESERVATET CORBIN WILDLIFE

De har anlagt två bassänger och i båda finns det kajmaner [alligatorer]. Två av de fyra kajmanerna har hittat hit själva. Så vi letar kajmaner i den lilla bassängen, tittar efter olika fågelsorter som Ian nämner, lyssnar på skogen och lyssnar på Ians historier. Vi blir insläppta i burarna hos både Tatttoon [en typ av armadillo], hos de röda agoutina [en typ av råtta faktiskt], hos de gröna iguanerna, hos de rödsvansade ekorrarna och till och med hos Boaormarna.

Vi möter den skygga kajmanhonan som visar oss sin bästa sida, möter de ovanliga fåglarna Blue-backed Manakin [som fågelskådare i hela världen drömmer om att få se] och den långhalsade snake bird´n som de fick ta hand om när den höll på att dödas av en invånare på stranden. Ians och Roys passion för projektet är fyllt av passion och smittsamt. Vårt planerade besök i parken var cirka en timme. Vi stannade i nästan fem timmar och fick till och med besöka Ians hem.

Där fick vi ta del av deras fantastiska utsikt och busa med deras två hundar. Jag och Pup blev lite vänner. Jag som inte är hundmänniska. Att betala de 180 kronorna per person var det lättaste vi någonsin gjort. Så vi dubblade det. Sådana här projekt behövs och eldsjälar som Ian och Roy behöver allt hjälp de kan få. Se gärna vår lilla minidokumentär från besöket längst ner i inlägget. Vår första långa film, där allt fokus är på Ians och Roys historia.

Thanx Ian and Roy for giving us an amazing experience and giving us the knowledge to understand the wiledlife in Tobago!

OM NI VILL BESÖKA CORBIN WILDLIFE PÅ TOBAGO

• Än så länge är parken inte öppen hela dagar. Man MÅSTE boka tid. Det gör ni antingen genom att ringa +1 868 327 4182 eller maila på corbinlocal@gmail.com.
• Inträdet är 150 TTD per person, cirka 180 kronor per person, men självklart är större bidrag välkomna.
• Vill du jobba som volontär? Kontakta Ian och Roy på mailen ovan.
• Webbsida; www.tobagowildlife.com
• Facebook; Corbin Wildlife
• Adress; Mason Hall, Bellmont Farm Road

Translation

In the middle of Tobago, in Mason Hall, you can find the Nature Reserve Corbin Wildlife Santuary. The two passionate souls behind the project, Ian and Roy, are trying to bring back wildlife to Tobago. Some of the animals are rescues and som endengered and endemic spieces to Tobago.

20

0

20

20