Karin Wallén är en av mina tre absoluta favoriter bland resekrönikörerna och hon skriver för resetidningen Vagabond. När jag läste artikeln för ett sanslöst många år sedan introducerade hon ett nytt uttryck för mig som jag aldrig har blivit av med. Valutasvin!
Och jag erkänner. Jag hamnar också ibland i det där dimmiga köpruset under de sista dagarna av resan. Men av någon anledningen händer det mest i de Asiatiska länderna. Vi är många som uppgår i ett slags dimmigt köprus under de sista skälvande dagarna av en resa. Framför allt när det är billigt. Jag är normalt inte intresserad av shopping. Varken hemma eller på semestern. Men så hamnar man i Asien.
”Jag anser mig inte vara särskilt intresserad av shopping. Känner sällan sug efter nya prylar till hemmet och har inget skriande behov att köpa nya kläder titt som tätt. Förutom vid vissa tillfällen – när jag reser. Jag vet inte vad det är för hormoner som frigörs när jag andas utländsk luft, men något är det som gör mig till en vettlös konsument så fort jag ser prislappar med en främmande valuta. Och jag har förstått att jag inte är ensam. Vi är många som uppgår i ett slags dimmigt köprus under de sista skälvande dagarna av en resa. Inte minst när dollarkursen är nere på rekordlåga nivåer kan det vara svårt att hålla tillbaka dreglet i mungipan. Det finns ett ord för det här. De kallar oss valutasvin.”
Krönikör Karin Wallén för Vagabond
När jag googlar ordet valutasvin och får upp förklaringar som ”Förr i tiden talade man om ”valutasvin”, sådana som kunde tjäna grova pengar på den tyska valutans krasch i början av 1920-talet ” och ”Okvädesord för valutahandlare, så kallade forextraders, som söker göra pengar på ett lands eventuella eller nära förestående budgetproblem”. Ehh, jaha. Ska man förfina aktiviteten så kan man ju kalla det för shopping och istället googla shoppingparadis och bli placerad i fina köpcenter och på fina shoppinggator. Men nä. Ärligt. Jag är nog mer av ett valutasvin än en shoppingturist. Dessutom är jag Valutaoptimist. För att jag inte ska köpa för ”dyra” saker avrundar jag dessutom alltid lite åt fel håll. Om två euro egentligen är 18 kronor, så räknar jag alltid 20 kronor. Nåja.
Så på Bali hände det igen. Valutasvinet kom fram. Inne på Hardys Outlet i Sanur. Det var till och med billigare än på den lokala marknaden. En korg blev två. Och två blev tre. Och så var det helt plötsligt bara en timme till flyget skulle gå och vi hade inte ens packat. Dyra minuter och jag har helt plötsligt inte tid att tänka utan börjar bara lägga saker i korgarna. Det ska finnas en present till alla. Hur man får ner tre korgar med presenter i två resväskor? Jo det går. Framför allt när man får ha 30 kg i bagaget.
Så här såg denna resans shoppingrunda ut och jag erkänner motvilligt att det inte är första resan det ser ut så här och säkerligen inte sista. Det vill säga så länge jag åker till ett land där jag kan vara just ett Valutasvin och handla presenter till alla nära och kära utan att det svider i plånboken.
Känner du igen dig?
Translation:
It is hard not to do a lot of shopping as a Swede when you are in Asia. The prices comparing to Sweden are ridiculous. And even if I don´t like shopping, this i the time when even I become a shopoholic.
Foto: Daniela Nasteska Olsson
200
2020
Wow, så många fina fynd! Blir lite avis, hehe. Det var ju rena shoppingmeckat i Kuala Lumpur men det blev inte mycket tid för shopping. Jag hittade dock några skor och så köpte vi kläder till våra söner. Hade lätt kunnat shoppa mycket mer! Och i NYC, där går jag alltid bananas på min favoritoutlet Burlington. Nästan hela min garderob är därifrån. :)
Vi var på plats i nästan tre veckor, och ändå blev shoppingen sista dagen :). KL måste ju absolut varit samma shoppingmecka :). Men har man bara en vecka får man ju prioritera lite. Får testa Burlington nästa gång jag är i Usa :). Tycker ju det är lite halvtråkigt att gå i affärer, kanske därför shopping på marknader fungerar. Helt annan miljö.
Hmmm, valutasvin – då har jag lärt mig ett nytt ord. Och enligt definitionen måste det ju vara valutasvinen som gjort att man hade råd att dekorera Gyllene salen i Stockholm Stadshus. Nåja. Jag är heller inte den som shoppar så fruktansvärt mycket. Förutom när jag är på resa. Malta blev farligt för plånboken och hela Centralasien är ett shoppingeldorado tycker jag. Marknaderna i Tallinn också, och från Pakistan kunde jag haft med hur många kilo som helst. Det känns bra att spendera pengar i ett land som behöver lite fart i ekonomin. Men här hemma? Nej, här handlar jag nästan ingenting.
Visst är det ett roligt ord :)? Och ja, visst känns det lite bättre att shoppa där man ser att det gör lite nytta. Så jag ska hålla mig borta från Pakistan ;).
Har definitivt lärt mig ett nytt ord nu. :)
Jag brukar packa lite för att kunna handla under semestern, för jag tycker jag hitta mer kläder / smycken i min smak utomlands (då främst Asien, USA, Costa Rica) än i Sverige. Så jag handlar oerhört lite då vi är hemma, men mycket när vi rester. Dock aldrig i sista stund för jag använder ju sakerna under resan iom att jag packat för lite. Hi, hi!
Så mycket smartare att handla i början så klart, så man kan använda allt. Och jag håller med, man hittar alltid lite roligare kläder utomlands. Men jag erkänner, det händer att jag impulshandlar också. Som nu på Bali, när det regnade, och jag inte insåg fören det var försent, att jag hade för varma kläder på mig, fick gå in i en affär och köpa linne och tunna byxor :), som blev väldigt använda resten av resan.