Vi är på väg tillbaka till Varadero. Dagen i Havanna blev alldeles för kort. Och ganska blöt och grå. Men också alldeles underbar. Vår unga taxichaufför ligger och sover i bilen när det är dags att ta sig tillbaka till hotellet i Varadero. Hans lite äldre flickvän sitter bredvid och knappar på sin telefon.
Han var inte helt nöjd med att vi ville stanna längre än till fyra, men så fick det bli. För oss räckte inte tiden till ändå. Vi lämnade Havanna alldeles för tidigt och vi jag är långt ifrån klar med staden. På vägen tillbaka, precis som på vägen dit, spelar vår taxichaufför spansk och kubansk musik för alla som vill höra, i bilen och utanför. Vi har ingen plan när vi kommer till Havanna. Eller planen är att inte ha någon plan. Vi vill njuta av dagen och få in känslan för staden utan några måsten. Vi börjar i Old Havana, La Habana Vieja, och spenderar också mest tid där.
De gamla byggnaderna behöver helt klart restaureras och renoveras. Och efter att Havanna 1982 förklarades som ett UNESCOarv har man börjat på att laga staden. Sakta. Inför besöket av påven förra hösten, gjordes ett större lyft av gamla gamla stan och numera är tredjedel av byggnaderna i stadsdelen restaurerade. Framför allt vid stadens vackraste torg, Plaza Vieja, har de gamla Art Noveaufasaderna putsats upp. När man frågar kubanerna om påvebesöket och restaureringar skojar de öppet…
– Ja, påven borde komma hit oftare. Här finns mycket som behöver restaureras…
De färgglada, trasiga husen sprider ändå en värme och livsglädje. Vi ser inga vita eller grå hus. Här, i Havanna, använder man inte vit färg, här, använder man bara glada färger. Pastellfärger. Och visst är det så, att färgen har flagnat på många ställen och gjort många fasader bleka och grå. Men det är inte de fasaderna jag ser. Jag ser färgerna som sticker fram på sina ställen. Färgerna som vittnar om hur de en gång såg ut. Och hur de en gång kanske kommer se ut igen.
DE GAMLA BYGGNADERNA I HAVANNA
Åtskilliga byggnader från sextonhundratalet står ännu kvar, dock har åren skoningslöst låtit fasaderna förfalla. Åren, och bristen på byggmaterial sedan handelsembargot från Usa. Mellan 1993 och 1996 kollapsade eller förstördes 5 381 fastigheter inne i det gamla Havanna i samband med orkaner. Enligt kubanska uträkningar behöver över en halv miljon hus i Havanna renoveras och nära hälften är rent av farliga att bo i. Många Havannabor lever också varje dag med risken att deras hus ska falla ihop, bokstavligt talat.
Jag kan nu sälla mig till skaran som är förälskade i Havanna. Jag förstår Hemingway. Jag förstår Errol Flyn. Jag förstår Carry Grant. Aldrig har väl en stad med så stort förfall bjudit på så mycket charm och glädje. I stora delar av Havanna är det verkligen som om tiden stått stilla. Inte bara de gamla jänkarbilarna och arkitekturen, det är något i själva atmosfären. Att det skulle vara de gamla veteranbilarna från fyrtio och femtiotalen som gör Havanna, vill jag inte hålla med om. De tillför helt klart en extra nyans till staden. Men för mig är det husen, människorna, färgerna och stämningen. Ett leende eller en liten nick öppnar dörrar av samförstånd och respekt. Vart du än går bjuds du på en leende eller en handskakning.
PLACA VIEJA
På det nyrenoverade Plaza Vieja i Havannas koloniala stadskärna hittar man de flesta turisterna. Det är här man hittar damerna med cigarrer och färgglada kläder och herrarna med hatt och cigarr. För en peso får du gärna ta en bild. Och visst är det turistigt, men jag betalar gärna en peso. Inte för bilden, men för att hon får mig att le. Den gamla stadsdelen, La Habana Vieja, engagerar, väcker känslor och förundran. Veteranbilarna som stånkar förbi är många. Allt en följd av den amerikanska handelsblockaden mot Kuba som infördes 1962. Eftersom även reservdelar varit en förbjuden handelsvara har kubanerna varit tvUgna att vara uppfinningsrika. I åtskilliga av de gamla jänkarna sitter motorer från till exempel Toyotas, ryska motorer och japanska reservdelar. Och kanske man även borde förklara de gamla bilarna för ett UNESCOarv.
När regnet ökar på bestämmer vi oss för att ta en liten vattenpaus medan regnet drar förbi. Vi är på väg till andra sidan av torget på Placa Vieja, när en kille pekar på en skylt och sedan uppåt. Baren heter Azucar Bar & Lounge och vi bestämmer att vi stannar här. Ibland anser jag att ödet för oss till platser, för att vi är menade att möta vissa människor. Och det är här, med utsikt över Placa Vieja, som vi möter Marina och Vuk. Vi blir sittande här i två timmar. Dyrbar tid av våra få timmar i Havanna, men också viktiga. Det visar sig att det från Usa, men egentligen från Serbien, och just nu bor i Mexico. Och ju längre tiden går desto mer inser vi hur mycket vi har gemensamt. Efter några cervezas byter vi uppgifter, säger vi ses, och fortsätter vår upptäcktsresa i Havanna.
Men som i alla länder, finns en baksida av turismen. Drömmen för många på Kuba är inte att bli läkare eller advokater. Man vill man vill hellre jobba som bartender, servitör eller på något stort hotell. Man tjänar i snitt femton cuc per månad, 150 kronor. Som läkare det dubbla. Men som bartender kan man tjäna lika mycket som en läkare. På en vecka. Det är verklighetens Kuba.
Translation;
It really is like time has stod still in Havanna. Even though a lot of the houses needs some love and restauration, there is a kind of unique charm and warmth in the city. The time we had here is not enough and I hope that i will see this beautiful and lively city again.
Foto: © Discovering The Planet
200
2020
Jag ser alla härliga färger i dina bilder och drömmer mig bort. Det verkar som att Havanna har mycket att erbjuda! Va roligt att ni träffade det där paret, ibland är såna möten helt fantastiska!
Du och din kamera hade nog trivts :). Ja senaste året har varit fullt av fantastiska möten och många möten
med fantastiska möten. Tänk vad fort det gått sedan vi var i Västsahara och vad mycket året som gått gett
oss båda :)…
Härligt, älskar just sådana pastellfärgade hus! :)
Om du inte varit i Karibien, kommer du älska det :), massor med pastell…
Kuba alltså. Jag måste återvända dit en dag och få se lite mer utanför turismen. Av de färgade husen är de rosa med valven en favorit. Lätt-jobbat material för en fotograf tänker jag mig, då jag som inte alls är kunnig också lyckades med ett par häftiga bilder, till exempel denna till vänster: http://jennifersandstrom.se/wp-content/uploads/2015/12/kubacollage.jpg
En gammal man som ringde från någon sorts telefonautomat, så cool bild tycker jag!
Jag håller med. Jag måste också tillbaka. Skulle gärna vilja se några områden
av Havanna som inte ligger i centrum eller dit turisterna hittar. Och har man
tur med vädret, är det verkligen svårt att misslyckas med bilder i Havanna :).
Jättefina bilder. Men du har inte skrivit så mycket om din Kuba-resa?
Vilka härliga foton, framför allt med cigarrgumman! Jag måste bara få fråga hur du gör när du tar så fina porträttliknande foton av okända människor. Frågar du om du får ta bilden, smygfotar du eller har du typ ett värstingobjektiv?
Tack för dina fina ord. I detta fallet fick vi betala en liten peng för att ta hennes bild [står lite i texten]. Men oftast så frågar jag faktiskt. Och förstår vi inte varandra så är det lite teckenspråk som gäller :). Jätteviktigt att respektera att inte alla vill vara med på bild. Men visst händer det att jag ser en bild långt bort som jag vill ta, då använder jag ett zoomobjektiv.
Fantastiska Havanna :) alltså så sugen på att spela assasins creed black flag nu och ränna runt lite i Havanna på typ 1400 talet eller när det är. Mycket ser ut som det fortfarande gör på dina bilder. Påminner också om perus historiska kvarter.
:)) Peru nästa då för mig.