Stargazing. Stjärnskådning. I Saharaöknen. Är några av orden som beskriver dagens äventyr. Något varken jag eller mannen någonsin upplevt eller gjort. Stjärnskådat alltså. Just idag är det fullmåne. Så kanske vi inte kommer se några stjärnor alls. Men det är oavsett inte anledningen till att jag bokade just denna tur.
Öken. Det är ett av orden som som lett till beslutet. Kanske är jag än mer fascinerad av öknen än havet. Det är något magiskt med dessa milsvidda, tomma, beiga, bruna och gula landskap. Platta, öde landskap, som emmellanåt färgas av stora och små sanddyner i hela den bruna skalan. En komplexitet med med få intryck i all sin enkelhet. I en tid när vi ständigt matas med ständiga intryck, är detta en plats där själen får vila.
Ett av de andra orden som är avgörande, är beduiner. Trots att det just här, är konstgjort och skapat för oss turister, får man ändå en liten, liten inblick och förståelse i en kultur helt annorlunda vår egen. En livsstil få av oss hade kunnat leva i. Jag är fascinerad av ökenfolk. Av beduiner. Av nomadfolk.
LÄS MER: Fler artiklar om Marsa Alam-kusten och Saharaöknen
BORTOM PORT GHALIB, MEN FÖRE MARSA ALAM
Vägen dit i sig, är värd utflykten. Ett ökenlandskap som endast avbryts av alléer av palmer, ett och annat påbörjat och aldrig avslutat hotell. Till och med kaktusarna lyser med sig frånvaro. Ett hav i alla dess turkoise och blå färger. Ett skeppsvrak. Kanske är det här anledningen att jag älskar att resa. Sällan är mitt sinne så stilla och tyst som vid de här tillfällena. Ett totalt fokus på att ta in exakt allt framför blicken, att inga andra tankar har utrymme.
Vår resa tar oss bortom Port Ghalib, lite norr om Marsa Alam. Ut i en liten del av Saharaöknen. Längs en grusväg ger vi oss djupare in i öknen. Vi når så småningom det konstgjorda beduinlägret. Vi rider kamel. I högsta grad som äkta turister. Ett par minuter per person runt gården. Jag tror tyvärr inte kamelerna uppskattar sitt liv just denna dag. Kanske ingen dag. De hade kanske fördragit långa turer genom öknen med bara sin ägare på ryggen [puckeln]. Och jag mår lite dåligt för deras skull.
NUBISKA GETTER & MIDDAG I SAHARAÖKNEN
Vi hälsar på getterna som har öron så långa att de lätt skulle kunna snubbla på dem själva. Vi har aldrig sett sådana getter. Varken mannen eller jag. Efter lite sökning, gissar jag att de är nubiska getter. Kända kända för sina långa, hängande öron. Enligt Google, kan Nubiska getter ha flera olika färger på sin päls. Till exempel svart, vit eller röd. Rätta mig gärna om jag har fel.
Vi ser hur man gör flatbröd. Och får smaka. Exakt som turister. Och solnedgången och stjärnskådning, blir det inte så mycket med. Än. Himlen är täckt av ett tunt fint hav av moln. Det är skönt att vara bortom hotellområdet. Men jag undrar fortfarande hur det skulle vara att besöka ett äkta beduinläger. Höra deras riktiga historier. Och om deras liv. Hur det är att leva på en plats där det bara regnar två dagar per år. Och att dessa dagar ändå gör att de klarar sig resten av året.
Om deras kameler som klarar sig utan vatten under vinterhalvårets fyra månader. Vad de gör för att få vård. Eller utbildning. Om någon. Om deras kultur och sedvanor. Beduiner är inte Egyptier, utan ett nomadfolk från olika områden i Afrika. Det är dessa frågor jag funderar på där under tältet, när himlen börjar bli allt mörkare. Kvällsmiddagen plockas fram från en djup cementgrop. Ett välplanerat skådespel. Ris. Kyckling. Köfte med kraftig kanelsmak. Och potatismoussaka.
STJÄRNSKÅDNING I SAHARAÖKNEN & LATA VÄDURAR
När vi tror att kvällen är över och det är dags att åka tillbaka, kallas vi till stjärnskådning. Där, på kuddarna och mattorna, med den öppna himlen som tak, får vi en lektion om stjärnor, planeter, månader, stjärntecken och årstider. Här i Egypten finns bara två. När den sista stjärnan i öster inte längre syns på himlen, och den första dyker upp i väster, då vet man att det är vinter. Eller var det tvärtom. Vår guides entusiasm är stor och informationen han ger oss enorm. Man hinner inte riktigt med. Eller jag hinner inte med. Just nu, i mitten på februari, är den sommarens sista vecka och snart vintern första.
Genom vår guide och astronoms ”hubbleskop” får vi se planeter som Venus. Denna ljusstarka planet, är fortfarande synlig en bit in i februari i norra Afrika. Vi ser Jupiter och Saturnus. Vi får till och med veta vilka stjärntecken som är lata och vilka som inte bör gifta sig med varandra. Om mig och mannen, kräfta och skorpion, kommer bara en liten varning, ”be careful so she doesn’t sting you” :).
EN KONSTGJORD UTFLYKT MED ÄKTA UPPLEVELSE
Ja, vi är med på en extremt konstgjord tur. Men känslan när jag sitter där under den öppna himlen, mitt i öknen är äkta. Det luktar gott. Rent. Inte ens tyskarna som sitter bredvid i tältet och har en lång diskussion stör känslan. När de små stearinljusen tänds, kommer ytterligare en ljuvlig doft. Men om den är av stearinet eller petflaskan det står i som luktar gott, har jag inget svar på.
Snart är det så mörkt, att vi knappt ser varandra. Med solnedgången kommer tröttheten. Och jag skulle lätt kunna somna där jag sitter på den låga kudden. Och sova bra. Nästa gång, då ska det bokas en ökenupplevelse med minst en natts övernattning. Om jag får bestämma… och det får jag nog.
UTFLYKT, PRIS & TIPS
Vår utflykt, som vi bokat med TUI, är cirka fem timmar. Vi blir hämtade på hotellet vid 14 och återvänder vid 21. Så våra fem timmar enligt schemat, blir 7 timmar med restiden. Vi betalar cirka 700 kronor per person. I det ingår en engelsk guide, transport, te, kamelridning, kvällsmat med dricka och professionell guide för stjärnskådningen.
Ta med varmare kläder. Det blir fort kallt i Saharaöknen. Man kan så klart köpa vatten på plats, men vi har med oss vårt eget. Lite extra euro är bra, om man vill köpa någon souvenir för att supporta de som jobbar och lever här. Vi köper två tofsar för 10 euro. Tänkta att hänga i bilen. Mannen har tänkt ett steg längre och har dessutom med sig en pannlampa, och det visar sig vara fler som tänkt som honom. En tändare kan vara bra, även om man inte röker. Mest för att hjälpa dem att tända ljusen när tändstickorna tar slut.
Translation
We are on the Marsa Alam coast in Egypt. We have decided to join an arranged tour to the Sahara desert, to experince the life of beduins, to eat some dinner and do some stargazing. The excursion is extremly tourisic, but the stargazing is real.
200
2020
