Vi var på Filippinerna för sju år sedan. Före bloggens tid och före systemkamerans tid. Boracay är mitt favoritresmål hittills. Det är dags att visa er varför jag känner så. Jag kommer den närmaste veckan dela med mig av mina femtiotre favoritbilder från den resan och mina bästa minnen. Här kommer första delen.
Regnmolnen ligger lågt över White Sands Beach på Boracay och regn är på väg. Men folk dröjer sig kvar på stranden och här är nästan mer folk än när det är sol. Det värmande regnet skrämmer ingen att ta skydd under tack eller paraply. Ett regn som ger lika mycket glädje som solen. En solig dag lockar White Beach med flera kilometer av finkornig, len och vit sand. Turkost vatten. Det är inga slagsmål om solstolarna. De asiatiska turisterna nöjer sig med att ta bilder i vattenbrynet med sina solparaplyer. De ryska turisterna har hittat hit. Men man lär sig snabbt att se dem som underhållning istället för störningsmoment.
Tidigt på kvällen, när solen börjat försvinna i horisonten, dröjer sig många kvar på sina filtar och handdukar i sanden. Och många tillkommer med antingen något gott att dricka eller äta. Solnedgången över Boracay en upplevelse jag inte vill vara utan. Ön har flera gånger hamnat högt på listor och fått priser för att vara en av världens bästa ö-destinationer och för att ha en av världens bästa stränder.
Trots att Boracay är Filippinernas svar på Phuket och Bali, så är ön lugnare och inte lika exploaterad. Kanske för att den utländska turismen här inte än är lika stor som i de flesta grannländerna. Ön har gott om hotell, vandrarhem, restauranger, barer och butiker.
Translation;
This is the first part about my trip to the Philippines and Boracay seven years ago. Fiftythree pictures to share why I love the island.
Foto: © Discovering The Planet
200
2020
