Geishadistriktet Gion i Kyoto

Himlen öppnar sig och regnet bara häller ner. Det dundrar genom bergen och blixtar skär genom molnen. Men vi bara skrattar och joggar bort för att dela tak med alla japanerna som hunnit undan. Med tacknocken som skydd, går vi förbi vackra små blomsteraffärer, souvenirbutiker och delikatessbutiker där man får smaka både godsaker, drycker och te.

Restauranger hittar man gott om både på huvudgatan och på de många små bakgatorna. Promenaden ger mersmak. Gion i Kyoto är Japans mest välbevarade områden och genomsyras av traditionell känsla. Det är fullt med traditionell Kyoto-bebyggelse. Trähus, träpersienner och mystiska små tehus. Det är hit som många tar sig för att få möjligheten att möta en äkta geisha. Man räknar med att det idag finns cirka 1 000 geishor, också kallade Geiko, i Japan och många av dem i Gion. Trots att det låter som att det finns en geisha runt vartenda hörn, kan man lätt få lämna Gion utan att ha sett någon alls.

ATT BLI EN GEISHA ELLER MAIKO

Ordet gei betyder ”konst” och sha betyder ”person som gör”. Att bli en fullfjädrad Geiko tar fyra till fem år. Lärlingar i 16 – 20 årsåldern kallas Maiko. Skillnaden på en Geiko och en Maiko är att en Maiko har eget hår och en Geiko bär peruk. Maiko har också vitsminkat ansikte och bär kimono i starka färger. Geiko har enklare kimono och är bara vitsminkade vid speciella tillfällen. Geishor är inte prostituerade, som många tror, utan högt utbildade underhållare som underhåller gäster på privata middagar och fester.

De är insatta i traditionell dans, sång, poesi, musikinstrument och andra konstarter som teceremonier och blomsterarrangemang. En kväll med geisha underhållning börjar med en utsökt middag. Under måltiden konverserar geishan med gästerna, serverar deras drycker och tänder deras cigaretter. Efter middagen dansar geishan till musik. Det är dyrt att hyra en geisha men hennes utbildning och påklädning har också varit en stor utgift. Och även om man inte får se en Geisha, finns här gott om vackra kvinnor i fantastiska kimonos.

LÄS MER: Fler artiklar om Kyoto

EN GEISHAS MEMOARER

Jag har boken ”En Geishas Memoarer” med mig, men Japan gav mig ingen tid för att läsa böcker. Det är på områdets mest berömda tehus, Ichiriki, som boken och senare filmen, av Arthur Golden, utspelar sig, baserad på intervjuer med en Geisha som växte upp där. Gion består av flera så kallade hanamachi, där geishor och maiko än idag lever och verkar.

Det mest kända och välbesökta är Hanamikoji. Shirakawa är något lugnare med en liten kanal och vackra plommon och körsbärsträd på båda sidor vägen. Pontocho är den livligaste med fler vanliga barer och restauranger än tehus och geishahus. Miyagawa-cho ligger längst bort från tågstationerna, vilket gör att det är det område med minst turister.

FLODEN KAMO I GYON KYOTO & ALLÉN PONTOCHO STREET

Vid floden Kamo, Kamo-Gawa, ligger de små restaurangerna på pålar som ett pärlband. På restaurangernas takterasser av trä, yuka noryo, sitter folk och njuter av utsikten och tar ett glas vin eller Saké. Några är traditionellt utan stolar. Längs med promenaden nedanför tar folk en liten promenad eller sitter bara och njuter av allén med körsbärsträd och floden. Vi stannar till och njuter av utsikten från Shijo Bridge.

Längs med den smala allén Pontocho Street ligger fler restauranger än vi någonsin sett samlade på ett ställe. När mörket faller på, lyser papperslamporna upp vår väg och restaurangerna innanför de små trähusen. Aldrig förr har vi haft problem med att välja restaurang. Här finns grillat, yakiniku, izakaya fare men också Kinesiska, Thailändska och Italienska restauranger.

För första gången någonsin tog det faktiskt närmare en timme att välja ett ställe. När man väl hade hittat en restaurang man verkligen tror på och med utsikt över floden, då är det fullbokat. Vi hamnar till sist på en liten japansk ”tapas” restaurang med sex platser och på fel sida floden. Och precis som på hela vår resa, är maten fantastisk, oavsett vilken sida floden man sitter.

”Kamogawa yuka noryo”
Är namnet på en middagstradition, som funnits i Kyoto i över 400 år. Och betyder ungefär;
Att njuta av en sval kväll medan man sitter på en takterrass vid Kamo River.

Före Edo Eran var flodstranden en populär plats för artister och säljare. Så småningom bestämde Kyotos överklass att den ”bohemiska” atmosfären som floden gav, var perfekt för banketter under vår och sommarmånaderna och blev de kommande århundradena allt mer populär. Dagen när vi var där, förberedde man strandpromenaden för Kyotos firande av helgdagen Tanabata. Ett stort skådespel med ljusprojektioner över vattnet, som vi tyvärr missar denna gång.

Translation
Gion in Kyoto is the area known for Geishas. But it is a beautiful area for dining, taking walks and shopping.

20

0

20

20