Jag bloggar ju inte på heltid. Bloggen är fortfarande en hobby som ger mig massor av glädje och möjlighet att vara kreativ på mina villkor. Jag får ofta frågor om bloggen och bloggandet och idag svarar jag på några av dem. Och kanske är jag lite personligare idag än både jag och ni är vana vid.
VARFÖR ÄR DU INTE SÅ PERSONLIG PÅ BLOGGEN?
Okej. Så här är det. För mig handlar det om berättandet. Jag har ändå sen jag kunde läsa själv, läst och skrivit jättemycket. Jag älskar att skriva berättande artiklar och de omfattar inte mig, utan platserna och mötena på våra resor. Om man läser en resetidning bryr man sig inte speciellt mycket om journalisten, utan om resmålet. Så vill jag att det ska vara här också. Lite då och då kommer det ändå lite personliga artiklar och tankar, men inte jätteofta. I kategorin ”On Instagram ” är jag lite personligare och berättar om mig/oss och månaden som gått.
TJÄNAR DU PENGAR PÅ BLOGGEN
Ja, det gör jag. Skulle jag kunna betala hyran med de pengarna? Nej, tyvärr inte! Att kunna leva på sin blogg är ett oerhört tufft jobb. För att kunna leva på den på heltid, krävs oerhört mycket engagemang och hårt jobb. Som Resebloggare är man dessutom väldigt hårt nischad i jämförelse med till exempel en livsstilsbloggare. Detta innebär att det är oerhört mycket svårare att få till samarbeten som är relevanta för bloggen. Dessutom vill tyvärr de flesta företag som vill marknadsföra sig på våra plattformar, fortfarande inte betala för det. Detta innebär att man för att kunna leva på bloggen kanske måste göra mycket annat också. Som att sköta sociala media till andra företag, sälja kurser, skriva böcker, ja ni förstår. Och jag vet att, om jag var tvungen att göra mycket annat, skulle jag tappa glädjen och kreativiteten.
HUR PÅVERKAR SPONSRADE SAMARBETEN DINA ARTIKLAR?
Inte alls faktiskt. Vad gäller sponsrade artiklar och samarbeten på bloggen så tackar jag konsekvent nej till allt som jag inte gillar själv eller som jag inte tycker platsar. När jag åker på sponsrade resor är det likadant. Jag väljer fortfarande vad jag ska skriva om och skriver inte om det jag inte gillar, även om resan är sponsrad. I grund och botten bloggar jag för att jag älskar att skriva och berätta, och skulle detta påverkas av en köpt åsikt, hade jag nog tappat glädjen för varför jag gör det här. Men eftersom det inte är gratis att hålla en sån här blogg är så klart samarbeten oerhört viktiga.
HUR SER DU PÅ POLITIK OCH RESANDE?
Det diskuteras mycket om vilka länder i världen man bör besöka och inte. Många anser att man inte bör åka till länder som är diktaturer, är kommunistiska eller inte följer mänskliga rättigheterna. Jag försöker hålla mitt resande politikfritt. Med det menar jag inte att jag inte läser på eller är omedveten om vad som pågår, tvärtom. Men jag anser, att politik och hur ett land styrs inte alltid representerar människorna i landet och absolut inte bör påverka mitt val av land att besöka. För mig är mötena viktiga, att lära känna människorna bortanför politiken. Jag anser också att om vi inte åkte till länder som är diktaturer, har dålig välfärd eller kanske dålig kvinnosyn, hur skulle de människorna någonsin då för möjlighet att se att det finns en annan värld och ett annat sätt att leva. Och vem skulle då kunna berätta om det? Jag tror på att vi lika mycket lämnar en bit av oss själva, som vi tar med hem. Om ingen åkte till Nordkorea och berättade om vad som pågår, hur skulle vi kunna veta något alls. Kommer snart en längre krönika om just det här ämnet.
VAD GÖR DIG MEST UPPRÖRD I DISKUSSIONER KRING RESANDE?
Det här skulle kunna bli en roman, lätt. Vi bor i ett land där vi har lyxen att ha åsikter om vår värld och vad man bör göra och inte göra och det är väl bra. Hörde under veckan på Musikhjälpen någon som sa: ”När man säger att man började på botten i Sverige, innebär det fortfarande att man alltid hade tak för huvudet och mat varje dag”. Lite så är det. Jag har väldigt svårt för dubbelmoral. Man värderar sin egen inställning så mycket högre än allt annat, utan att kanske reflektera över andra val man gör i livet som kanske är mindre bra. Det är fine, men kanske man ska tänka att det finns de som gör rätt för sig genom att göra andra val. Jag flyger mycket, men å andra sidan handlar jag väldigt lite kläder och prylar. Någon annan kanske föredrar att äta kött, men att inte byta ut sina möbler så ofta för att spara miljön. Ja ni förstår. Världen är sällan svart eller vit. Väldigt ofta är den grå. Alla vi som konsumerar är ju skyldiga till miljöförstöring på något sätt och tror nog att de flesta av oss försöker kompensera på vårt eget sätt.
SKRIVER DU ALLTID BARA POSITIVT FRÅN DINA RESOR?
Ja, man skulle kunna tro det. Det enkla och korta svaret är nej. Men för att inte bli för personlig, har många händelser i mitt liv gjort, att jag valt att försöka hitta det fina i allt jag får se och vara med om. Det kanske är lättare att göra när man under en del av sitt liv inte ens kunnat lämna lägenheten, och när en fika på stan blir lyx. Så det är inte så svårt Det finns vackra saker på de mörkaste ställen, om man bara inser hur bra vi har det och hur lite vi har att klaga på. Jag skriver ärligt om min personliga upplevelse som oftast råkar vara positiva, för att det är så jag ser mitt resande. Det händer ibland att jag berättar om det negativa, om jag anser att det uppfyller någon nytta för dig som läsare. Men ofta väljer jag att låta bli att till exempel skriva om ett dåligt hotell och väljer istället att lägga tiden på att berätta om ett bra. Sofia på Fantasiresor skrev det så bra när hon beskrev det så här:
Jag driver Fantasiresor för att jag vill inspirera. Inspirera till att drömma iväg, till att våga upptäcka nya hörn av världen. Därför väljer jag nästan alltid att fokusera på saker jag själv inspireras av, snarare än det som stör mig. Ibland tar jag upp negativa upplevelser om jag anser att det är viktig information, men om det handlar om en superslö servitris eller ett dötrist hotellrum skriver jag snarare inte alls om den restaurangen eller det hotellet.
VAD HAR DU LÄRT DIG UNDER ÅRET SOM GÅTT?
Jag trodde aldrig att jag skulle bli ”trött” på att resa”. Men så blev det. I slutet på året såg jag ganska mycket fram emot att spendera lite tid hemma. Vilket på sätt och vis är bra, för då får man en möjlighet att längta bort igen. Jag insåg också, som varje år, att jag är lite för hård mot mig själv. Kraven på att hela tiden bli bättre, är oftast bra, men ibland måste man ta en paus, att säga att det här är bra nog just nu och pausa kraven på sig själv. Det är också okej att inte vara med på allt alltid. Visst är det jobbigt att till exempel inte kunna vara med på alla bloggevent där allt kul händer, eller kunna åka på alla resor man vill, men jag jobbar på att lära mig att det är okej. Jag har också insett att det är okej att ibland vara framför kameran, och med lite övning har det faktiskt blivit lättare.
På det personliga planet inser jag mer och mer att jag har två egenskaper som är mindre bra. Det ena är att jag är en liten ”pusher”. Vilket innebär, att jag utan att mena illa, kanske framför mina idéer och åsikter på ett sätt som ibland kanske landar lite hårt hos mottagaren. Jag blir liksom överentusiastisk i min iver att dela med mig. Men det är bara som jag är, men jag jobbar hårt på att vara ännu mer medveten om det. Å andra sidan, blir man glad när det kommer ett meddelande med tack för pepp, som lett till att någon vågat ta det där steget de inte vågat innan. Så kanske lite bra egenskap ;). Det andra är att jag är lite av en ”pleaser”. Det innebär att jag lika mycket som jag är pusher, alltid lägger mig för andras viljor och åsikter. Man vill ju att alla ska gilla en och vill ju inte vara den besvärlige. Det går ju inte. Får jobba mer på det där att det är okej att inte alla gillar en, man gillar ju själv inte alla ;).
HUR SER 2018 UT FÖR DISCOVERING THE PLANET?
Just nu är 2018 en ganska oskriven bok. Även om jag reste en del 2017, så har året ganska mycket präglats av att jag är sjuk i ME/CFS. Ni har säkert sett mig nämna det några gånger, och det är få som förstår vad denna osynliga och svårförståeliga sjukdom innebär. Det är en sjukdom som tyvärr styr mitt liv och hur mycket jag orkar. Muskelvärk i kroppen och en känsla av konstant mjölksyra, många timmars sömnbehov och total utmattning vid till och med minsta fysiska utmaning. Vill du förstå sjukdomen lite mer, berättar Karin Alvtegen om sjukdomen i Svenska Dagbladet.
Vi har därför flyttat vår decemberresa till februari och jag har tackat nej till alla uppdrag som dykt upp hittills. Så just nu vet jag inte. I februari börjar jag med att åka till Lettland med mina kolleger från Nordic Travel Bloggers och sedan blir det förhoppningsvis två veckor med sol, värme och vila på Tobago. Det jag vet är att 2018 ska fokus ligga på Slow Travel, med färre korta resor och fler långa och ett försök att få hälsan att vända på rätt håll igen. Jag kallar det ett egoår. Ett år när jag kommer fokusera mer på vad jag verkligen vill, istället för vad jag tror att jag måste göra eller bör göra. Jag kommer också jobba en hel del med ett nytt projekt, som jag berättar mer om snart.
Läs mer om ämnet Blogga och göra Samarbeten hos Sofia på Fantasiresor.
Translation:
Today I am answering a few questions about being a travel blogger and about travelling that people often ask me.
200
2020
Spændende og interessant indlæg Daniela :-)
Stor respekt for dine valg i 2018 – Jeg vil ønske dig alt mulig held og lykke med dem og det glæder mig hvis du begynder at passe mere på dig selv ;-)Håber at vi ses et sted derude i verden i det nye år.
/Annette
Tack fina Annette. Önskar dig också ett lika fint och framgångsrikt år nästa år som året som gått. Är säker på att vi kommer ses igen nästa år. Knus
Knus søde, tusind tak
Bra reflektioner och det finns en hel del där som jag själv borde anamma mer också. Slowtravel och att ta hand om mig själv. Har haft resfri december och känner nu efter en månad att det har varit fantastiskt skönt. Jag har kommit ifatt med en del projekt, roddat på hemma med köksrenovering (dvs tittat på när andra jobbat), jobbat i kapp bloggen och bara haft en del lugna kvällar. Att jag kan spela mer TV-spel utan att skämmas är ett gott tecken på att jag har det lite lugnare. Behövligt.
Och bara därför har jag bokat upp nästan hela Q1 2018. Bra eller dåligt? Återstår att se… :)
Lycka till med allt helt enkelt så hoppas jag att vi ses igen framöver.
Precis som du säger, det har varit oerhört skönt att ha tid att skriva färdigt många inlägg för sedan kunna lägga de resorna bakom sig. Tror många har svårt för att ta sig den där vilo och kvalitetstiden man behöver utan att skämmas ;).
Att du sedan har bokat hela Q1 förvånar mig inte alls :))).
Precis, få runda av resorna och avsluta dem. Bra konstaterat.
Kul och intressant läsning och många bra tankar. Att ta hand om sig själv och sätta gränser är extremt viktigt i längden för att känna välmående och glädje. Ack så lätt att glömma när alla roligheter dyker upp.
Tack Cathinka. Jag är ju ganska dålig på det där med att sammanfatta året och förändra saker. Men dags nu :). Som du säger, det är oerhört svårt att tacka nej till sånt som man egentligen tycker är så kul. Men man får kanske lära sig välja med lite mer omsorg.
Önskar dig ett riktigt Gott Nytt år Daniela! Viktigast är att ta hand om sig själv! Jag är dålig på det ibland, men nu har vi haft några resefria månader vilket faktiskt varit skönt. Kramar till dig.
Tror att det är lätt att glömma bort sig själv mitt i allt det där man vill göra. Och det är ju så mycket. Visst är det skönt att pausa lite ibland :). Ni får också ta hand om er. Hade varit kul med en liten återträff. Kom till Skåne vet ja :).
Du är så värd ett riktigt egoår! Gör det du själv mår allra, allra bäst av så hoppas jag det ger dig energin och hälsan tillbaka. Ser väldigt mycket fram emot att träffa dig på NTB:s resa i februari! <3
Tack finaste Sanna. Och det samma. Ser fram emot NTB och träffa dig och hela gänget. ♡
Bra tankar kring bloggandet, jag håller med dig i typ allt. Fick också lite för mycket ”av det goda” och njöt mer än jag trodde jag skulle göra av att vara hemma på slutet av året. Att ha ett egoår låter helt fantastiskt, det är nog det jag också borde ha som rubrik för mitt 2018 :-)
Det är ju inte lätt att jobba med det man älskar. Oerhört svårt att tacka nej till jobb. Tycker vi båda förtjänar ett egoår:)). Kanske fler längre workations :). Gott Nytt fina Sofia.
Et egoår med mer VIL og mindre MÅ og BØR høres ut som en veldig bra plan :-) Min pappa har hatt ME i mange år, og har også fått kjenne på hvordan den usynlige sykdommen påvirker hverdagen og energien i stor grad, og hvor vanskelig det er for mange å forstå hvordan han faktisk har det og at selv små anstrengelser fører til utmattelse. Jeg håper virkelig at 2018 blir et bedre år for helsen din, og at du får et år fylt av gode opplevelser! Godt nyttår!
Du anar inte hur bra det känns att höra att de finns de där ute som förstår. Det tär ju också på familjen att leva med någon som har ME.
Tack snälla för din värmande kommentar och önskar dig också ett fantastiskt 2018 fyllt av resor och god hälsa. ♡