I Costa Rica bor det cirka 4,5 miljoner invånare. Över 90 % av befolkning är immigranter från hela världen [enligt Wikipedia endast 1 % ursprungsbefolkning, indianer]. Columbus upptäckte landet på sin fjärde upptäcktsresa till ”den nya världen” och 1502 kom han till ett område nära Puerto Limón som han gav namnet Costa Rica.
Han stannade arton dagar , precis som vi. Området där han landsteg uppskattas då ha bebotts av en kvarts miljon människor uppdelade i minst 8 olika etniska grupper. Dock överlevde väldigt få av dessa när landet började koloniseras av spanjorerna under sent 1500-tal. Många av dem utrotades, bland annat av nya europeiska sjukdomar , medan andra flydde upp i bergen. Utöver det finns det cirka en miljon illegala flyktingar från Nicaragua.
Under 1800-talet började man odla kaffe i Costa Rica. Regeringen gav bort mark till alla som ville odla kaffe. Kaffets kvalité avgörs av antalet soltimmar och mängden regn. Under artonhundratalet var kaffet den stora exportgrödan och än idag exporterar Costa Rica mycket kaffe. Det odlas mest i Valle Central runt San José helst på 1200 meters höjd och mellan 15 och 28 grader varmt. Eftersom det växer i bergiga trakter är det ofta brant. Ett system där plantorna odlas så att de blir som stegar eller trappor underlättar skörden.
Vi har betalat för att få en guidad tur på en kaffeplantage, men får oväntat så mycket mer. Vår guide, Norman, berättar med inlevelse, passion och humor om sig själv och alla sina jobb, sin familj, sin far, Costa Rica och där emellan om kaffeproduktion och kafferostning. Han berättar att plantagens alla odlingar är planerade i rader om tre. En rad beskärs, en rad växer och en rad plockas. Just denna plantagen är ett kooperativ som startades för över 40 år sedan och som ägs av 2500 familjer. Bönorna och kaffet, Naranjo, är av högsta kvalitet, vilket är viktigt.
Norman tar med oss till en visningsstuga för hur odlarna levde förr och där kokar han kaffe till oss på den vedeldade pannan. Ja, jösses, det godaste kaffe jag druckit, på riktigt. Varken socker eller mjölk behövs, för kaffet saknar helt den bitterhet jag är van vid hemma. Och Norman förklarar varför;
” Swedish people are the biggest coffedrinkers in the world, 13 kilos per person and year. But they never buy the best beans, they buy the cheaper beans.”
Genom att rosta bönorna så länge som möjligt döljs lite av bitterheten i kaffet, och bönan blir mörkare under den längre processen. På Normans plantage har man inte mörkrostat kaffe. För att få kvalitet på kaffet måste kaffebönan skalas. När man torkar bönorna med skalet på blir de också bittrare [och det är denna sorten vi köper i Sverige]. En vanlig process i bland annat Brasilien.
Helt plötsligt början han prata om fotbollsVM i Italien 1990;
” Who is the best fotbollplayer in the world?”
Jag har ingen koll på fotboll, men svarar;
” Zlata Ibrahimovic thinks he is, and I guess he is.”
Själv gillar han Pelé och Maradonna. Men VM kommer han ihåg. Costa Rica spelade mot Sverige i gruppspelet och vann med 2-1, och Costaricanerna festade i fem dagar.
Efter turen blir vi presenterade för alla möjliga som jobbar på plantagen, och han förklarar för alla som vill lyssna att vi är från Sverige. Han förklarar även för dem varför Svenskarna har efternamn som Olsson, Andersson och Svensson [något som vi bara en liten stund innan hade förklarat för honom] och som han tyckte var väldigt roligt.
” Listen, in Sweden if your name is Ols, your sons last nam will be Olsson. So, my son will be Normanicho”, [icho på spanska är son, och icha dotter].
” Exactly, and your daughters name would be Normanicha”, säger jag och han skrattar och det gör alla hans kolleger med. De tittar på och oss och säger;
”He is always like that”. Glad och trevlig då gissar jag.
Efter ett antal handskakningar och tack säger vi hejdå till Norman. En eftermiddag värde varenda Colones och lite till. Kaffeplantagen Espíritu Santo ligger i Naranjo, cirka 40 minuter utanför San José. Och åker ni dit, ja, då är det alltså Norman ni ska fråga efter…
200
2020
