Idag lämnar vi Granada för en fantastisk tur till Córdoba & Sevilla. Färden går genom ökenliknande bergslandskap och vidsträckta fält av olivlundar. Doften av oliver sprider sig inne i bilen. Vi passerar skeletten av gamla övergivna hus med graffiti och det är inte långt mellan de historiska forten och slotten. De reser sig högt på kullarna över sina byar. Efter en vecka på vägen väntar jag fortfarande på att jag ska tröttna på landskapet, men jag bara njuter.
Vi stannar till i kulturminnesmärkta Córdoba för en promenad och för att besöka den moriska Moskén, eller idag katedralen, La Mezquita. Córdoba som en gång grundades av romarna är den plats där det arabiska riket nådde sin absoluta höjdpunkt. Härifrån styrdes kalifatet, det sammanhängande andalusiska rike som nådde ända upp till Baskien. Kaliferna av Omayadsläkten, som ursprungligen kom från Damaskus, styrde och höll ihop riket från 711 till 1031, mer än 300 år.
Under denna tid var Córdoba en av Västerlandets absolut främsta städer, med över 600 moskéer, varav Mezquitan, den som i dag är katedral, var världens största. Katedralen här blir min favorit. Jag vet inte om det är färgerna, de stora rymderna, den ändlösa skogen av vita och terracottafärgade kolonner eller bara en känsla som gör att jag tar bild efter bild, trots att de alla blir likadana.
Córdoba blir ytterligare en favoritstad utöver Cartagena. En stad med rikt kulturarv, konst, god mat och fantastisk natur. Och framför allt blir jag jätteförtjust i de gamla judiska kvarteren som ligger precis utanför moskén, La Juderia. Denna stadsdel är ett labyrint av smala kullerstensgator, skuggiga blomstersmyckade innegårdar och pittoreska torg. Men även promenaden längs med floden Guadalquivir och utsikten över Katedralen gör att den hamnar högt upp på listan.
200
2020
