Vi missar nästan den lilla skylten där det står Ketut Liyers home. Vi följer den smala gången och kommer till något av en reception. Här blir vi pekade till en annan sida av gården, till ett privat hus. Det hänger fågelburar med de färggladaste fåglar man kan tänka sig. Vita. Koboltblå. Gula. Vi hör katter i slagsmål och värsta kattskriken. På gården springer två pojkar i sjuårsåldern omkring och leker. Och där på en veranda sitter han. Alltså inte Ketut Liyer, utan hans son.
Av tre önskemål inför resan på Bali var ett att få träffa medicinmannen Ketut Liyer från filmen Eat Pray Love. Medicinmannen som Elisabeth Gilbert , spelad av Julia Roberts, träffar i filmen. Tyvärr går vi veta att Ketut gick bort för sex månader sedan, 102 år gammal, och vi får istället en träff med hans son. Mr Nyoman. Medan vi väntar på att hans pågående läsning ska bli klar, får vi ta på oss saronger och betala till hans fru. Min förtroende för medicinmän och spåkvinnor finns någonstans på samma önskelista som att kunna äta pizza och ha magmuskler. Tänk om det hade funkerat? Att få träffa Ketut var lite mer som att träffa en känd skådis, och kanske, kanske skulle han kunna få mig att bli en believer.
Vi sätter oss med benen i kors. Vi. För jag har övertalat mannen om att detta är en upplevelse han måste vara med på, vare sig man tror eller inte. Mr Nyoman är mest glad och skrattar hela tiden. Ju mer exalterad han blir desto mer pratar han och desto svårare blir engelskan att förstå. Men vad gör det. Jag förstår när han säger att jag är kreativ och att jag ska fortsätta med det.
– Work even harder and more success. You more lucky then me. Looong lifeline. Longer mine. You meditade every morning. Breath in three times, breath out three times. Ten minute.
Jag förstår att de flesta som kommer hit får höra samma sak, men jag gillar ändå upplevelsen, lugnet och glädjen som han delar med sig av. Så är det mannens tur.
– You sit on floor, drink coffe every morning. Ten minutes. Good business. No drink so much.
Ketut Liyer, den respekterade och traditionella medicinmannen i Pengosan utanför Ubud, gick i pension när han var 102 år gammal. Ända fram till sin pension brukade han välsigna och rena sitt hem och hus och skapa en fridfull atmosfär för alla som kom och besökte honom och hans hem. Efter hans bortgång tog hans son Mr Nyoman över arvet av familjetraditionen som helig man. En kunskap som har ärvts vidare i tio generationer. Han har tagit över traditionerna och kunskapen från sin far för att föra dem vidare till nästa generation. Hans son Mr. Gede, som nu också är en passionerad medicinman. Han har som mission i första hand att skapa en plats för resenärer intresserade av att hitta balans och harmoni i livet och att upptäcka den Balinesiska kulturen.
Kanske jag inte lärde mig några livsomvälvande saker om mig själv, som jag lite hade hoppats, men helt klart var upplevelsen värd de 250 000 pengar det kostade, cirka 175 kronor. Jag tror inte det blir sista gången jag besöker en medicinman. Det är ju en ganska rolig upplevelse och vem vet, nästa gång kanske det blir en livsomvälvande sådan.
Translation:
Going to Bali I had decided that I wanted to visit the medicinman from the movie Eat Pray Love. Unfortunatelly he passed in 2016 at the age of 104. So we met with his son, Mr Nyoman. I don´t think I learned anything, but I did love the experience.
200
2020
Vilken rolig upplevelse! Visste inte att Ketut faktiskt fanns på riktigt utan trodde han var en filmskapelse.
Jag visste ju att han fanns, men inte att man kunde besöka honom. Det tipset hittade jag hos Christine på 29grader. Hon träffade ju originalet och blev nog lite av en believer. Vet inte om sonen har lika stora kunskaper :)
Filmen är ju baserad på en biografi, alltså allt som står i boken har hänt på riktigt, rekommenderar verkligen att läsa den minst en gång :)
Vad tyckte du om filmen?
Kul. Älskar boken!
Jag med. Tyckte den var så bra. En sån där önskedröm som många av oss har. Ja inte början av boken, men resan :)
Kul att sonen har tagit över, men det låter inte som om han var lika bra som Mr Ketut. Lite synd.
Nästa gång ni reser till Bali kan jag tipsa om en medicinman som inte är känd och som arbetar med benknotor vid sin healing. Mycket speciellt.
Jag hade ju planerat att hinna besöka en till mindre okänd medicinman, men tiden räckte inte till. Men tar dig på orden, nästa gång hör jag av mig om tips :)
Vad kul att du fick vara med om detta! När jag var på Bali skulle jag ha åkt och besökt Ketut men tyvärr blev jag sjuk ( den kända Bali-belly eller vad det kallas…) Det var en stor besvikelse att det inte blev av. Jag är uppriktigt arg på mig själv att jag missade detta. Tråkigt att höra att han inte finns längre men kul att sonen tagit över.
Åh vad synd, men det är svårt att styra det där med magen :/. Jag hade med sett fram emot det efter att ha läst Christines inlägg, 29grader. Men det var ändå kul att få träffa Mr Nyoman :)