Vi befinner oss i våra vänners hus i Franska Languedoc. Det är första dagen utan konstant nya intryck. I deras lummiga trädgård är vi skyddade för insyn och synintryck. Men inte skyddade för mina egna tankar och funderingar som nu dyker upp.
Med ljuden av kvittrande fåglar, ylande hundar, gråtande barn och kyrktorn som slår i bakgrunden, kan jag ta ett steg tillbaka och se över dagarna som gått. På tio dagar har vi sett så mycket och hunnit med så mycket, att jag just i skrivande stund inte vet hur det ska omvandlas till text och bild. Städerna flyter ihop. Vilken var vilken. Namnen, byarna, slotten, restaurangerna. Hamnarna. Och så tankar om livet i allmänhet därtill.
Det som ofta händer är att artiklarna samlas på hög och aldrig blir riktigt klara. Just nu har jag 43 påbörjade artiklar som jag så gärna vill bli klar med. Och efter denna resan är de väl 55. Då räknar jag inte de artiklar som jag redan bestämt mig för att inte skriva färdigt alls :). Vi har ju rört oss från Nice, längs med Franska Rivieran till Provence och Languedoc-Roussillon [numera Occetanien]. Vi har besökt minst 12 städer och jag vill gärna skriva om minst fem av dem. Och om vår fantastiska kanalresa på Canal du Midi. Frankrike alltså. Som landet har klättrat på vår lista.
TANKAR OM SEMESTER OCH BILDLIG DOKUMENTATION
När vi var i Karlstad förra månaden upplevde jag något jag sällan funderar på nuförtiden. För att det har blivit vardag och självklarhet. Att alla har kameror och mobiltelefoner och att man dokumenterar hela tiden. I Karlstad reagerade jag på grund av motsatsen. Över hur lite av detta fenomen jag såg. Och denna veckan här i Frankrike uppstår funderingar kring samma ämne. Hur lite kameror och mobiltelefoner vi faktiskt ser.
Jag har nästan känt mig unik där jag sprungit runt med både kamera och mobiltelefon. Till och med lite konstig. Är det inte så här det ska vara? Att allt man äter ska vara med på bild. Att de vackra landskapen ska finnas i arkivet. Och att kanalupplevelsen ska vara dokumenterad så vi kan återuppleva den när vi vill. Vilket så klart för tankarna till Sociala Media.
NÄRVARON PÅ SOCIALA MEDIA
En liten, liten del av allt hamnar ju på Instagram. På Facebook. På bloggen. Jag känner mig ändå rätt så avslappnad i förhållandet till SM. Under resornas gång är jag faktiskt sällan uppkopplad på dagen. Jag avsätter tid på morgonen och kvällen. Att uppdatera under tiden förtar ju min egen upplevelse. Annika skrev ett så himla bra inlägg om just det här förra veckan. Om vår närvaro på Sociala Media och hur komplicerat det kan vara. Kanske ännu mer för oss som jobbar med det.
Det är ju vårt jobb att inspirera och informera genom sociala media. För oss blir därför också gränsen mellan jobb och fritid mer komplicerad och mer flytande. Och vi behöver dokumentera på många fler sätt. Filma stående för stories, filma liggande för Youtube och ta bilder till bloggen och Instagram. Och inte glömma att anteckna. När jag började blogga, var inte andra sociala media så stora. Man hade konton, men aktiviteten var mer sporadisk och ganska kravlös. Och bilderna på Instagram var rätt ur telefonen utan filter eller några konstnärliga ambitioner. Well, lite annorlunda idag.
LIVET I HELHET
Som alltid vid våra resor börjar jag reflektera över livet i helhet och allmänhet. Över vad jag vill göra. Sociala Media och min närvaro där. Familj och vänner. Vid min ålder borde livspusslet kännas färdigt och enkelt. När jag blev sjuk fick jag börja om. Lära om. Hur jag skulle prioritera rätt för att orka. Min energi skulle bara läggas på saker som fick mig att må bra. Allt negativt fick försvinna.
Efter hand som mina dagar blivit bättre och jag orkat mer, har jag lite gått vilse och in på gamla spår. Lagt all min energi på att supporta och stötta andra. Glömt bort mig själv på vägen. Jag har dessutom jobbat mer och mer utan en tanke på effekterna. Det fick bli ett val. Discovering The Planet eller jobbet på mannens företag. Ja, ni vet ju hur det gick :). När överbelastning blir för hög som nu, måste jag stanna upp. Värdera om. Avsluta relationer som tar för mycket energi. Välja mina projekt och uppdrag med större omsorg. Well… i alla fall försöka :).
Ha en fortsatt fin augusti och var beredd på en massa inlägg om Skåne, Kristianstad och Frankrike. För det är där mitt fokus kommer vara närmaste månaden. Fram tills dess, här kommer lite bilder från vår Franska resa direkt ur mobilen.
Translation
We are in the south of France staying in our friends house. It feels good to take a little break from exploring the beautiful France. You can acctually fill up on how many stunning images you can fill your head with :). We have been driving from Nice through the French Riviera, Antibes, St Tropez and done one week with a canal boat on Canal du Midi.
200
2020
Åh, det har varit så härligt att hänga med er resa via Instastories. Som sagt. IT’S COMPLICATED! För samtidigt som man själv vill vara i nuet, väntar ju andra på inspiration. Gah, jag har inte landat i någon bra strategi än – mer än att det var himla, himla skönt att koppla av och koppla bort i somras. Kramar från ett regnigt Sverige!
Tack vad kul att höra. Eller hur. Men jag känner att balansen morgon och kväll borde vara win-win för alla :)). Stressa inte. Låt den bara komma. För det gör den. Du kommer hitta ditt sätt. Ett sätt som inte stressar dig. Kramar tillbaka från ett mulet men mysigt Frankrike.
Oh vad mycket underbara bilder du tagit under sommaren!
Jag håller med dig, klart man ska ta kort på allt. Man vill ju ha kvar bilder på alla detaljer, så att man kan se tillbaka när minnet börjar blekna. Och för att lägga upp på SM ;)
Tack Ann . Eller hur. Så man ska minnas. Jag skulle ha oerhört svårt att resa utan att ta bilder.
Lika mycket som jag njutit av att hänga med på resorna på stories, lika viktigt är dina tankar in detta inlägg. Har du sett Charlotte på readyfortakeoff.se – hon skrev lite liknande om det häromdagen.
Själv går också mina tankar åt samma håll. Då är det skönt att höra att man inte är ensam och att ni som gjort detta länge känner likadant.
Sedan får vi kanske tillsammans hjälpas åt att sänka kraven. Tyvärr har jag nog inte receptet. Än i alla fall.
Tack för dina kloka ord!
Har tyvärr missat Charlottes inlägg. Får läsa det vid tillfälle :). Men visst är det viktigt att diskutera. Och vi är många som känner av den där stressen lite. Jag har hittat min väg, och det har fungerat oerhört bra sedan jag bestämde mig för ett och ett halvt år sedan. Morgon å kväll. Din lösning kanske är något helt annat, men man måste våga stanna i nuet en stund :). Tack för input ♡.
Vilka underbara bilder! Det gäller ju att hitta något som funkar för en själv, men det är ganska svårt i all konkurrens och alla krav. Känner verkligen igen mig i det du skriver och precis ALLT inom blogg och social media är ju tidskrävande. Denna sommar är första gången som jag har inlägg kvar att skriva (bland annat Skåne, men också Tyskland) för att det varit så fullt upp. Svårare att skriva eftertåt tycker jag, alltid imponerad av alla som klarar det!!! Det gäller att hitta något sätt som funkar för en själv, men inte helt lätt …
Tack Helena ♡. Inte helt lätt att hitta sin väg. Men ack så viktigt. Och tidskrävande ja. Mer än många förstår tror jag. Att sköta allt tar ju långt mer än 40 timmar i veckan :).
Jag brukar vara duktig på att anteckna under resans gång. De anteckningarna hjälper mig lite längre fram. Risken finns ju, trots anteckningar, att man då tappar känslan :/. Å jag är såå imponerad av att du skriver under tiden. Vet ju hur trött man är på kvällen efter en lång dags intryck.