När något är nytt eller okänt, så kan det vara lite skrämmande. Men många gånger handlar det bara om att ta sig förbi det där första hindret, att göra det en första gång. När man väl gjort det, inser man att det är något man skulle kunna göra om och om igen. En sådan sak är att åka luftballong. I Kappadokien.
Vi blev hämtade tidigt, väldigt tidigt. Klockan fem var vi på plats och fick lite kaffe och fika. Därefter åkte vi till vår luftballong där brännarna var i full gång med att fylla luftballongen med varm luft. Storleken på korgarna kan variera, men i vår var vi sexton personer. Fyra i varje hörn. Vi stålsatte oss för avfärden som när man förbereder sig på att flygplanet ska lyfta. Men det där ryckiga lyftet man väntar på kommer aldrig. Helt plötsligt tittar man ner och är redan tjugo meter upp.
Tystnaden och ljudet av ro och själsfrid som infinner när man befinner sig fyrahundra meter upp är svårt att beskriva, trots att den emellanåt bryts av ljudet av brännaren som fyller ballongen. Ljuden från kaptenen som pratar med andra, de hör jag inte förrän jag tittar på filmen. Den spektakulära vyn av bergsformationer och dalar uppifrån är svårslagen. Vi räknar till över sextio ballonger, men det är inte ovanligt att där är över hundra ballonger uppe samtidigt. Och trots landskapet fascineras jag lite extra av alla de runda ”små” ballongerna framför mig.
LÄS MER: Fler artiklar om Kappadokien hittar du här.
NÄR LANDNINGEN INTE BLIR SOM DEN SKA
Efter cirka en timme, som känns som tjugo minuter, är det dags att landa. Och ja, jag ska inte ljuga, vår landning gick inte riktigt som den skulle. Istället för en stabil landning, landar vår korg längs med en liten sluttning och slungas framåt fyra fem gånger. Damen bredvid mig utbrister;
– This isn´t the way it´s supose to be. This isn´t how we landed when we we´re on safari in Africa.
Lägg på en indisk brytning till det, så vet ni exakt hur den indiska lilla damen lät. Men jag skulle absolut ändå göra om det. Trots det stora såret jag fick på ena knät av den lite felaktiga landningen. Allt avslutades så klart med lite skumpa och diplom.
Det finns många luftballongarrangörer i området och nästan alla gör väldigt säkra turer. Minsta lilla i vädret som inte känns bra, så ställer man in färden. Ett företag man kan boka med redan hemifrån är Kappadokienluftballong.com. De är även ett ISO 9001:2008 certifierat ballongflygningsföretag som är ”topprankade på TripAdvisor”. Priserna däremot kan variera mellan bolagen. Vi betalade 150 euro per person. Självklart händer det olyckor här, precis som med allt annat, men väldigt sällan. På tio år har endast två allvarliga olyckor skett i Kappadokien.
Så fantastiskt det ser ut!! :) Min första tanke är att ”jag skulle nog inte våga”, men efter att ha läst din beskrivning om starten fick jag en bättre känsla. Känns det inte ens gungigt eller svajigt uppe i luften?? Beror säkert lite på vädret? Även om jag skulle känna mig rädd är mitt fotobegär så starkt att jag antagligen hade rest mig för att få till foton ändå.. ;)
De är väldigt noga med vädret och går aldrig upp om det blåser.
Det gungar inte alls, om som du säger, fotobegäret tar helt över :)
Det måste vara så galet häftigt (och lite läskigt) med så många ballonger på en gång i luften!
Finns på min bucket list…
Det är galet häftigt och magiskt. Du hade absolut gillat det. Skulle vilja göra om det över savannen :)