Malé, Maldivernas största stad och världens minsta huvudstad

Vi har lämnat vår paradisö Sun Island bakom oss. Med båt har vi åter tagit oss till Maamigali och därifrån med flyg till Malé. Maldivernas huvudstad. Min nyfikenhet är stor över denna världens minsta huvudstad. Men när jag börjar undersöka staden, blir jag överraskad av rubriker som inte går ihop med de upplevelser landet bjudit på de senaste två veckorna. 

Vi har precis landat i Malé. Vi lyckades boka ett plan tidigare för att få mer tid här. I huvudstaden som ska vara världens minsta. I alla fall när det kommer till ytan. Vi tar det lugnt under hela bagageprocessen. Klockan är halv tre på eftermiddagen och vi lyfter inte förrän halv tio på kvällen. Tror vi. När vi är på väg från inrikesterminalen, knappt hundra meter mellan dem, till utrikesterminalen, blir vi stoppade av en kille med en skrivskiva, som undrar om vi ska med ”halv-sju-planet” till Doha. ”Nej, vårt plan lyfter inte förrän halv tio”. En sekund senare dubbelkollar jag vår biljett. Eh, jo, vi ska tydligen inte alls flyga ut halv tio. För att nu hinna uppleva Malé och maximera vår tid, tar vi taxi istället för färja.

Färjorna går förvisso var tionde minut precis utanför terminalen, men varje minut är nu alltför dyrbar. Vi tar oss över den nybyggda bron med taxi. Den har bara funnits här ett halvår och vår chaufför tycker den är för smal. Den 2,1 kilometer långa Sinamalé Bridge, också kallad China-Maldives Friendship Bridge, förbinder Velana [Hulule Airport Island] och Malé, huvudstadsön. Vi närmar oss Malé och jag blir lite uppspelt. Stadens silhuett är som inget jag tidigare sett. Kanske på grund av allt jag läst, men också på grund av bilden som passerar mig precis nu. Närmast vattnet, vid hamnen, håller en ny moské på att ta form. Rund med blått tak. Ja, otroligt nog, byggs det överallt i Malé och ljudet av byggarbetsplats är ofrånkomligt. Bristen på yta och plats verkar inte vara något hinder alls.

NEJ, MALÉ ÄR INGEN VACKER STAD

1,7 kilometer lång. 1 kilometer bred. Större är inte huvudstaden. Ljudet av mopeder, stadstrafik, bilar och människor fullkomligt slår emot en så fort man kommit in i staden. Och ljuden försvinner inte. Vi gångtrafikanter slås om platsen på de smala gatorna med all annan trafik. Trottoarer är obefintliga. Nästan alla bilder måste tas på höjden och alltid är man i vägen för någon. Jag finner mig snabbt i att ställa mig mitt i gatan, ta min bild och låta motorcyklarna väja för mig som vågor för en båt på ett hav.

Nej, Malé är ingen vacker stad, men jag är fascinerad och förtrollad. Hur kan så mycket hända på så liten yta? Det är sopor överallt. Och bananer. I stora klasar. Härifrån transporteras allt ut till de vackra resortöarna. Där inga sopor syns. Och det är lugnt. Vi passerar ett fruktstånd där fyra, fem äldre herrar sitter och säljer en frukt vi inte känner igen. Kanske mango?! De börjar bråka. Vi smyger sakta förbi. Jag får för mig att de är arga på oss. Mannen intygar att det inte är så. Affärerna ligger tätt och irrationellt. Matbutiker bredvid bilverkstäder. Barberare bredvid vitvarubutiker. Och där inget utrymme finns, har man slagit upp sin butik i en trappuppgång. Från minareten sänds eftermiddagens bön ut och på något sätt sänder bönen ett tillfälligt lugn över galenskapen som är Malé.

MALÉS OVÄNTADE HISTORIA OCH RUBRIKERNA

Många av rubrikerna är så klart om att det är världens minsta huvudstad. Men rubrikerna som förvånar mig är de om hur starkt fäste IS har här. Om att terrorsekterna rekryterar rekordmånga jihadister från Maldiverna till krigen i Syrien och Irak. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till frågan. Men någonstans landar det bland alla andra tankar om vår närvaro här på Maldiverna. Om att inget är som man tror och att allt alltid har fler sidor än vad man ser och hör om i sin egen lilla sfär. Men jag ska inte gå in för mycket på politik. Jag vill ju gärna uppleva de länder vi är i, så mycket jag kan, bortanför politiken. Men om du är nyfiken kan du läsa mer om Jihadiströrelsen här.

Malé är en av världens mest tätbefolkade städer och växer så snabbt att man har tvingats skapa en konstgjord grannö för att ge plats åt invånarna. Världens mest kompakta huvudstad har en area på 1,5 kvadratkilometer där 100 till 150 000 av landets 400 000 invånare bor. Det gör den till världens tätast befolkade ö.  Och trots allt jag läser, vill jag uppleva denna stad. Bilda mig egna intryck och skapa mig egna bilder. Jag försöker komma fram till om det verkligen är världens minsta huvudstad. Någonstans läser jag att det är Seychellernas huvudstad Victoria, men det anges inga siffror. I en annan artikel läser jag att det är Wellington i Nya Zeeland. Undrar lite över Vatikanstaten. Och lite över Vaduz som är Lichtensteins huvudstad. Och i den självständiga nationen Palaus huvudstad Melekoek, fanns det 2005 bara 271 invånare. Får undersöka det en annan gång.

Kanske är den minst till ytan, men det spelar mindre roll. Jag har förstått att det är en väldigt liten stad och att jag inte ska förvänta mig för mycket. Avsaknaden av attraktioner och aktiviteter gör att många turister betraktar Malé som en transitplats på väg från den närliggande internationella flygplatsen till resorterna på öarna. Man kan tillbringa en hel dag i staden utan att se någon annan västerlänning. Vi såg väldigt få. Maldiverna blev inte självständigt förrän 1965. Fram tills dess var det ett brittiskt protektorat som styrdes av sultaner. Maldivierna härstammar från sydindier, singaleser och araber, men enas av språket Dhivehi och religionen Islam. Turismen är inte oväntat Maldivernas viktigaste näring och över en miljon turister besöker årligen önationen. Den sunnitiska inriktningen inom islam är statsreligion, och för att få medborgarskap måste man vara muslim. 

FRUKTMARKNAD ISTÄLLET FÖR FISKEMARKNAD

Jag skulle vilja till fiskemarknaden, men vi hamnar istället på frukt och grönsaksmarknaden. Jag går omkring som i ett litet lyckorus och mannen säger ”jag vet att du är nöjd nu och att vi inte behöver se mer efter det här”. Sant. Men lite till vill vi väl ändå se? Ovetande, får jag se min fiskemarknad bara ett dygn senare. Hemma i Sverige. I en dokumentär om Maldiverna. Vi börjar bli hungriga och törstiga. Inser att vi inte ätit något alls idag. Men här finns inte så mycket restauranger som man skulle kunna tro. Vi promenerar mitt på ön, lite vilsna, när mannen upptäcker ett jättesött kafé. Vi går in i svalkan och beställer varsin iskaffe, varsin ”pizza slice” och vegetarisk samosa. Och en liten, liten cola till mig. 85 Rufiyaa. Knappt 50 kronor.

Nöjda, mätta och med förnyad energi, beger vi oss av på nytt. Vi sicksackar mellan mopeder och folk, och sedan dyker helt plötsligt en fotbollsarena upp. På sina ställen är Malé färggrann som få städer, på andra mindre så. Tiden springer iväg och det är bara två timmar kvar till vårt plan lyfter. Men flygplatsen ligger ju bara ett stenkast bort. Precis som taxin vi vinkar in för att ta oss dit. En taxi som verkar ha varit utsatt för just det. Stenkast. Framrutan är som ett spindelnät av sprickor och en halv minut in i resan, inser vi att han bara kan köra i tvåan. Han skyller på vägen. Mannen skrattar. Tur vi inte ska så långt. Han släpper av oss hundra meter från entrén och kör ändå förbi den för att vända. Vi har ju tid. Vi hämtar ut vårt bagage, tar oss igenom säkerhetskontrollen och pustar ut.

En iskaffe, en kaffe frappe och en Tom Yom Goong senare sitter vi så på planet. Vi har svettats, vi har upptäckt en galen liten värld, vi har bytt kläder i trånga toalettbås och sitter nu och fryser på planet till Doha. Vilken dag det har varit. Nu ska jag beställa lite rödvin, slå på en film och samtidigt läsa färdigt min Michael Conellybok, för att sedan förhoppningsvis sova resten av vägen hem.

NÅGRA SNABBA TIPS INFÖR BESÖKET TILL MALÉ

• Taxi kostar 100 rupier, 6-10 dollar och går precis utanför den lilla terminalen på flygplatsen.
• Färjan går var tionde minut och kostar 1 dollar. Hamnen ligger också precis utanför dörrarna på flygplatsen.
• Bagageförvaring kostar 6 dollar per väska. Det betalas i en ”cash register” några butiker bort. Det kan ta lite tid även utan kö. Bläckstråleskrivaren behöver några minuter.
• Ska du shoppa någonstans på Maldiverna är det här på flygplatsen. Här finns massor av souvenirer och importerad choklad.
• Förvänta dig inget. Malé är stad man ska besöka utan förväntningar.
• Sevärdheterna är få. De flesta besöker fiskemarknaden,  presidentens palats, Grand Friday Mosque och Sultan Park där nationalmuseum finns. Man kan också ta sig med färja till andra delen av staden, Villimale för att utforska lugnare sidan av ön, provtagning av traditionell ”hedika” [ett salt mellanmål som serveras med svart te].

Translation
Malé, The capital of the Maldives, is one of the smallest capitals in the world. Around 150 000 inhabitants share the space of an island size small. It is all about compact living on the 1,8 kilometers long and 800 meters wide island. It is busy. Despite of the lack of space, there is a construction frenzy everywhere. No, Malé is not a pretty city, but it is an interesting and exciting one. 

20

0

20

20