Månadssvep, funderingar från en flygstol & bilder ur mobilen

Vi sitter på flyget på väg till Samos. Vi är trötta efter en nästan sömnlös natt. Blir så med en avgångstid på 06. Bortsett från det känner jag ett lugn i kroppen. Som att världen sakta håller på att hitta tillbaka. Öppna upp igen. Och jag håller på att hitta tillbaka till den jag är.

Utan resorna vet jag inte riktigt vem jag är. Som Annika på Resfredag undrade, vem är resebloggaren utan resor? Å andra sidan var jag ju resenär långt innan jag blev resebloggare. So avsett. Livet känns lite tråkigt och flyktigt. Vi är på väg tillbaka till en ny version av normal. Men på planet känns allt nästan som vanligt. Med ett undantag. Att det lyser ljusblått över hela planet. Munskydden som gör det möjligt för oss att sitta här.

Något vi är lite konfunderade över, är att ingenstans på Kastrups flygplats behövde visa upp något som helst dokument över covidtest. Förutom på kaféerna där man ville sitta ner. Kanske rimligt med tanke på att vi inte skulle stanna där. Vi har båda sett fram emot att för första gången se moln och planeten från ovan. Men vi får båda sittplats i gången. Ilandsproblem. Snart bortglömt.

RESESKAM & ALL SKAM

Jag sitter och funderar på hur mycket dåligt samvete vi borde ha. För att vi reser just nu. Och flyger. Men att stanna hemma och surfa är inte heller speciellt miljövänligt. De där servarna som vi är uppkopplad mot, släpper ut mer koldioxid än vi skulle kunna tro. Nu mer än någonsin. Jag landar i att det de senaste åren blivit en typ av popkulturell aktivitet att skamma något eller någon. Under Coronaåret mer än någonsin.

”Tjugo e-postmeddelanden om dagen i ett år motsvarar koldioxidutsläppen från en flygresa Göteborg–Paris. Handlar du regelbundet på nätet och kollar på tv-serier och filmer dagligen kan du göra flera flygresor tur och retur till USA eller Thailand för samma koldioxidutsläpp.”
– Per J Andersson, Vagabond

Vi har gått igenom skamfaser som sopsorteringsskam, sexuell orienteringsskam, kroppsskam, flygskam, och nu den senast pågående och helt ologiska Kulturell Appopriering [skam över att att använda, tillverka eller bära något som kulturellt tillhör ett annat land eller kultur]. Som att Kim Kardashian har burit rastaflätor eller att hennes yngre syster Kendall startat ett Tequilamärke. Men också Justin Bieber fick reprimander för sin frisyr.

”Kulturell appropriering innebär att en person som tillhör en majoritetskultur anammar särdrag från en minoritetskultur eller kultur med låg status, utan att visa tillräcklig respekt för den senare kulturen.”
– Wikipedia

RESAN TILL GREKLAND

Jag såg fram emot att känna värmen slå emot mig när jag gick av planet. Jag såg fram emot att höra syrsorna sjunga storma på kvällarna. Och såg fram emot de där första tallrikarna av tzatsiki och grekisk sallad. Jag är inte mer komplicerad än så. Och jag fick allt det och mycket mer. Nu ska jag bara ladda upp lite energi för att orka dela några upplevelser med er. Ligger dessutom halvklara utkast från både Mexiko och Blekinge att slutföra.

JUNI MÅNAD VAR EN BRA MÅNAD

Juni månad har varit riktigt bra. Även om jag just nu får leva i efterdyningarna av det ett tag. Jag hade lyxen att orka träffa både familj och flera nära vänner. Många timmar att leva på ett tag framöver. Dessutom tog jag mig tid för min yngsta systerdotter Iris. Det blev både bad, film och Geocaching. Normalt brukar mina månadsvep också omfatta lite omvärldsbevakning. Men det händer så mycket i världen och inom turismen just nu, att allt det får tillägnas ett eget inlägg. Jag tror också att det kan bli ett helt inlägg om mina och Görans försök att ta gemensamma bilder som proffsen. Tja, vi kommer nog länge stanna på nivå försöka :).

Translation
June var a great month. We both got our firts shot for covid-19. We spent a lot of time with friends and family. And got to do our first trip in a year and a half. To Samos in Greece. And yes, we are greatful for it all.

20

0

20

20