Vi sitter på en av båtarna som regelbundet tar sig från La Spezia till Monterosso i Cinque Terre. Den stannar i alla byarna förutom Corniglia som inte har en hamn. Vi ska inte längre än till nästa by, Manarola. Vi lämnar båten och tar oss igenom en trång liten gång i berget och hamnar mitt i myllret. Manarola är helt klart en av byarna som drar mest besökare. Den och Monterosso. Det är också den byn som figurerar mest i resetidningar och framsidor över Cinque Terre. Men jag hittar inte samma känsla som i Riomaggiore. Och jag förstår inte riktigt hypen med Manarola. Det är trångt. Det är stökigt. Det är skitigt. Det är sopor på gatorna. Och uteserveringarna hinner inte med. Och jag är sååå glad att det inte blev här vi sov som jag hade planerat från början. Mysfaktorn uteblir.
Det är folk överallt på de trånga smala gatorna. Vid den stora huvudgatan ligger det uppdragna båtar. Här finns inte mycket plats i hamnen, så man har löst problemet genom att dra upp fiskebåtarna på bygatan. Vilket i sig är ganska charmigt. Vid båtarna har folk hittat de enda skuggorna som går att hitta. Det är många som solar, badar eller bara ska vidare. Som alla de fem byarna har Manarola bara kunnat byggas på höjden. Och först när vi har tagit oss upp och ut från byn börjar vi uppskatta den.
Vid utsiktsplatserna och vandringsleden mot Corniglia, syns byn nedanför den höga klippan som ett lego i pastellfärger. Där små fyrkanter till hus i olika jordfärger tycks ha klistrats fast på bergväggen. En vy som sägs ha inspirerat konstnären Paul Klee till kubistiska målningar. Och det är inte förrän här. Högt över byn. Som jag hittar charmen med Manarola. Vyn. Utsikten. Tystnaden. Och härifrån går vi aldrig tillbaka till byn. Vi fortsätter uppför sluttningarna mot Volastra och Corniglia.
Vi har bestämt oss för vandra leden mellan Manarola och Corniglia. Vi möter inte mycket folk när vi tar oss uppåt mot Volastra, byn inåt landet på väg mot vårt mål. De branta stigarna tycks aldrig ta slut. Trappsteg efter trappsteg. Och det tar aldrig slut. Jag hinner knappt njuta av utsikten, dofterna, naturen. Jag känner bara hur tunga benen är. Hur varmt det är. Och att jag för ovanlighetens skull längtar efter skugga. Jag undrar också hur vi tänkte, när vi trodde att JAG skulle klara denna leden.
Mellan Riomaggiore och Manarola finns en lätt, blå, vandringsled. Stängd efter ett ras. Det finns också en lätt, blå vandringsled mellan Manarola och Corniglia. Stängd efter ett ras. Och den vi har valt är allt annat än lätt för någon ovan som mig. Inte ens när man kommer till Volastra. För då är det ännu fler trappsteg upp till byn.
- – Is it a hard trekk to Corniglia?
– No. You go up, and then it platoes out…
– Okej…
Damen på turistbyrån…
OCH NEJ, it never platoed…
Och det är här ni förväntas höra mig säga, att det var värt det. För utsikten var magisk. Nej. För mig var det inte värt det. Jag skulle inte göra om det. Men, är man van vid att vandra eller träna och kan hantera värme, då rekommenderar jag det varmt. Då är det något speciellt med hela grejen. Tyvärr får mannen offra sig. Han hade gärna gått hela vägen. Men min kropp har gett upp och det blir taxi resten av vägen till Corniglia. Jag gissar att vi varken är de första eller sista som ger upp. På vägkrogen där vi går in för att få hjälp med taxi, hänger taxilistan redo på väggen…
Translation:
Manarola is the most photgraphed of the five villages in Cinque Terre. But unfortunatelly is was my least favourite one, even though the view of the village is quit spectacular.
Foto & Text: © Discovering The Planet
200
2020
En riktig klassiker som jag gärna vill göra någon gång!
Är det nu i augusti ni har varit där? (tänker på värmen och mängden turister…)
De där lederna som är stängda, gick det att få någon info om de är tänkta att öppna igen? Vet att de varit stängda i flera år.
Ja vi har spenderat de tre sista veckorna i Italien. Vad jag förstod beräknas de inte öppna
igen förrän 2018. Jag rekommenderar verkligen att välja en annan månad en juli och augusti.
Jag gillar verkligen när det är riktigt varmt, men att vandra då kräver lite extra av en :)
Att vandra i södra Europa i augusti, hur tänkte du då;-) Härligt inlägg, så här är det ju faktiskt också ibland när man är på resande fot, inte alltid ett rosa skimmer.
Vill gärna gå leden men kanske i maj eller september. Vad tror du hade det funkat bättre om det inte varit så varmt? Härliga bilder!
Ja hur tänkte jag :))
Vi hade tänkt gå de två korta lederna. Men eftersom de var stänga valde vi en av de andra.
Man kan ju inte åka till Cinque Terre utan att ha vandrat ;). Svårt att rekommendera något.
Allt beror ju på hur van man är. Finns olika leder med olika svårighetsgrad. Utom lätt för
tillfället :). Har så här i efterhand läst många inlägg där de gjort samma misstag som mig.
Kommer skriva en guide om några veckor.
Vandringen ser tuff ut men oj vilken utsikt! Italien och dess små byar är verkligen sagolikt vackert och du har fångat det fint på bilderna!
Helt klart otroliga utsikter. Tack <3
Så vackra utsiktsbilder! Jättebra med sån här info, om vad som är värt mödan. Tycker du kämpade verkligt bra! :)
Tack Anna :). Så här i efterhand är jag så klart glad att jag gjorde det.
Men jag hoppas att de har öppnat de enklare lederna till nästa gång jag
åker dit.
Ikke alt er like fantastisk når man er ute og reiser, og det beskriver du så fint her. Stedet er vel dessverre litt ødelagt av de store mengdene med turister. Men utsikten er flott, og du har tatt mange vakre bilder!
Visst är det så. Jag brukar oftast vara positiv till det mesta, men det det med att
vandra i hög värme :)…
Jag har också lärt mig att man kanske ibland ska undvika små ställen under värsta
högsäsongen. Och stort tack för du gillar mina bilder.
Vilken vacker vandringsled! Synd bara att värmen satte käppar i hjulet..
Det och min dåliga kondis ;) :D
Jag blev faktiskt lite överraskad över att vandringen som var tuffare än jag förväntat mig, hade nog trott att det var mer breda
promenadstigar och inte så mycket upp, upp, upp. Och håller med dig om att värmen var fullständigt knäckande! Vi vandrade Monterosso-Vernazza-Corniglia, sen blev det tåg resten pga stängda leder. Visste inte att det gick att vandra mellan Corniglia-Manarola? Fast det var nog lika bra att vi missade det :) Vi vandrade också Levanto-Monterosso, inte lika mycket folk, fast lika varmt förstås. När det gäller öppna/stängda leder kan man inte vara helt säker när man bokar resan, har förstått att det
ändras dag för dag beroende på vädret. Vissa stigar är i rent bedrövligt skick och man vill inte vandra där i ett skyfall!
Önskar verkligen att jag hade er kondis :).. Kanske vi skulle valt någon
av era sträckor istället :)… Men gissar att de säkert var lika tuffa.
Den leden vi gick går inåt landet och uppåt till en by som heter Volastra,
efter den går man neråt igen mot Corniglia. Lederna mellan Riomaggiore –
Manarola – Corniglia är stängda på grund av ras. Så de kommer nog inte öppnas
på några år vad vi förstått :)
Låte som en tuff vandring, men wow så fint! Underära bilder. :)
Ni som är vana surfare hade kanske klarat den lite bättre än mig :).
Och tack tack.
(*underbara skulle det stå såklart)