Jag ska inte prata så mycket om konflikten i Ukraina, för jag är ganska dålig på politik och dåligt insatt i den historiska bakgrunden. Men i stora drag har östra Ukraina haft en konflikt med Ryssland sedan 2014. De handlar om demonstrationer, ockupationer och strider i delar av östra och sydöstra Ukraina. ”Kriget i Donbass”.
Civila i stridsområdena har utsatts för mord, tortyr och kidnappningar av båda sidor. Sedan dess har 1,5 miljoner Ukrainare flytt östra delarna av landet till de västra. Det innebär att det idag finns 1,5 miljoner flyktingar internt i Ukraina från Donetsk och Luhansk oblast. Vi besöker en av alla de familjer som flytt därifrån. Kanske den familjen som berör mig mest. Barnen som är tio och tolv bor här med sin mamma, mormor och två morbröder. Trots att det fått oerhörd hjälp av SOS barnbyar bor de i ett hus som här hemma hade fördömts som obeboeligt. Och trots att det skär i hjärtat när jag möter de fina barnen, har de framtidshopp och framtidstro.
Precis som de flesta vi möter. De känner inte längre fukten i huset eller möglet i väggarna. Dimman av fukt som möter oss när vi kommer in i huset, ser de inte längre. De är en av familjerna som flytt kriget i Östra Ukraina. Och när jag frågar mormodern om hon någonsin skulle flytta tillbaka, om hon visste att kriget var slut, svarar hon utan tvekan nej. Att flytta barnen en gång var svårt nog. I östra Ukraina pratar man ryska. Här i Kiev, Ukrainska. Barnen har inte bara flyttats från ett liv i krig, men också fått lära sig ett nytt språk, vilket så klart har gjort att de halkat efter i skolan. Men de älskar skolan och favoritämnen är matematik och dans. Just denna familjen tog jag inga bilder på. Det kändes inte rätt. Men jag tog lite bilder på miljön runt huset och deras utemiljö.
Nästa familj vi möter är en familj med tio barn i Kyiv-Sviatoshyn distriktet. Deras hus brann ner och de stod helt plötsligt utan hem. Hela familjen bor nu i två sovrum, ett litet vardagsrum som mest fungerar som förvaringsrum och ett litet kök. De öppnar sitt hem för oss, visar oss runt och barnen ger oss sina teckningar när vi går. Igen möts vi av en gästvänlighet och tacksamhet som man sällan ser.
Ibland behöver man komma ihåg att man har det ganska bra. Och man behöver inte bidra med pengar om man inte vill. Men att ge empati, respekt och visa lite ödmjukhet för de som har det sämre kostar inget. Man har haft turen att födas in i ett samhälle som har bra ekonomi, inget kriget och inga interna konflikter och som stöttar sina medborgare.
Besöket hos familjen som flytt från östra Ukraina.
Besöket hos familjen i Kyiv-Sviatoshyn distriktet.
Vårt besök uppmärksammades av det lokala nyhetsprogrammet. Kanske någon förstår Ukrainska?
https://youtu.be/txlMCsKcFIA?t=26s
Translation;
In Kiev in the Ukraine we got to meet several families that SOS Childrens Villages are helping out. They are thankful and so greatful for all the help they are receiving.
Denna resan gjorde jag tillsammans med SOS Barnbyar Sverige och Svenska Lantchips
200
2020
Vi har det bra i Sverige, men det är många som inte förstår det…
Så är det. Tyvärr är också ofta så att de som har mest också klagar högst :)
Ja nog har vi det väldigt bra i Sverige, och ändå klagas det mycket över saker som bara är småsaker. Tänker på det ofta. Jag jobbade med SOS Barnbayar för några år sedan och man blir väldigt berörd, önskar man kunde hjälpa alla. Men precis som du skrev, även om man inte ger pengar ”att ge empati, respekt och visa lite ödmjukhet för de som har det sämre kostar inget”. Så något kan man alltid bidra med.
Åh vad kul att du jobbat med dem. Är verkligen en bra organisation som behöver
lyftas fram ännu mer :)