Dagarna flyter ihop. Inte mer än tidigare. Inte för en som lever med ME/CFS. Energifyllda veckor och dagar, följs precis som tidigare av orkeslösa och energilösa perioder. Ibland långa sådana. Men ändå känns allt annorlunda. För att hela världen är annorlunda.
Maj som normalt är månaden när jag reser som mest har omfattat en tom resekalender. Onekligen en unik tid att vara reseskribent i. Borde inte det inneburit att jag hade kunnat leverera nya artiklar varje dag? Om resor jag gjort nyligen. Om min hemkommun Kristianstad. Jag kan inte heller längre skylla på den trasiga datorn. Den där med skärmen som bara helt enkelt lossnade och låg där platt på bordet. Mannen skaffade snabbt en ny dator till mig. En som var exakt lika bra och snabb som den jag hade, men lite nättare. Och lite lättare. Allt är backupat och klart. Börja skriv. Men kroppen är låg på energi.
Jag har hamnat i en konstig version av Moment 22. Jag börjar på nya artiklar varje vecka. Två tredjedelars väg in i artikeln slutar jag skriva. Tappar fart och lust. Lämnar artikeln. Lägger upp lite bilder för redigering i Lightroom… och går sedan ur programmet. Går istället in på Instagram och bläddrar massor av bilder. Läser nyhetsartiklar om allt som händer i dessa märkliga tider. Komplicerad politik. Världsledare som inte borde vara ledare. Fattigdom. Och rasism. Trots allt, tror jag att en bättre värld kommer resa sig ur allt detta. Läser lite blogginlägg hos resebloggarna. Äntligen Vilse har börjat skriva igen. Mysiga inlägg. Och Johnny Bajdzjan. Färgrika inlägg. Och Rucksack. Vackra texter och bilder. Återvänder till inlägget som jag börjat på gör jag inte. Inte denna veckan i alla fall. Och inte nästa heller. Då börjar jag istället på en ny artikel… som är roligare att skriva just då.
ANALYSERAR BLOGGEN
Något som jag också gjort alldeles för mycket av är att analysera min sida. Efter att ha bloggat på samma sida i elva år har en hel del förändrats. Designen på sidan har ändrats flera gånger. Mitt sätt att skriva. Mina bilder. Mina artiklar. Det innebär att många av de gamla artiklarna inte har samma design som de nya. Inte samma storlek på bilderna. Håller inte de personliga kraven längre. Jag gillar raka linjer och ordning. Jag skulle så vilja skriva om dem allihop. Men här finns över 1 500 artiklar. Så var börjar man? Där det är enklast. Radera. Jag tar bort gamla artiklar. Jag tar bort kategorier. Kanske inte optimalt. Men det är det som känns logiskt just nu. Men jag vet att det inte är det.
Funderar också på det där med bildstil. De flesta bloggare eller instagramare har en specifik färgprofil och håller sig till den. Jag har det inte. Jag gillar att experimentera med olika stilar på bilderna. Men det innebär en mindre konsekvent stil på framför allt bloggen. Kanske borde jag bestämma mig för en stil och hålla mig till den? Eller inte. Det är ju så jag förändras och utvecklas. Men samtidigt beundrar jag bloggare som Fantasy Dining, Fantasiresor, Oh Darling och Äntligen Vilse för deras tydliga färgprofiler.
GÅR OCH TAR EN KOPP KAFFE ISTÄLLET
Det är nog så, att jag har för mycket tid att analysera saker. Och det är aldrig bra ;). Jag tror att det är dags att avsluta dagens funderingar och analyser. Ute åskar och dundrar det. Perfekt för en kopp kaffe. Eller kanske te. Så jag avslutar här med lite bilder ur mobilen. I vanlig ordning när det gäller vecko och månadssvepen. Och önskar er en riktigt fin helg.
Translation
Looking back at the month of May. It hasn’t been as productive as I would have wished.
200
2020
Det är det som är grejen med Resan. Att då flyter inga dagar ihop. Och man hinner inte fundera på vem som har vilken färgprofil. Det blir oviktigt då. Det är därför man älskar resan. <3
Du har en poäng :). Man har inte tid att fundera på färgprofiler när man reser. Och det var ju inte därför msn började resa. Eller blogga. Som sagt. Har för mycket tid att fundera just nu :)).
Alltså så dito på allt!
1. Jag börjar skriva men har svårt att skriva klart. Så jag skriver kort för det är der jag gör klart.
2. Vad är det med världen och energin. Jag är iofs troligen sjuk i corona men även innan var det som segt cola alltihop. Ja det är ju inte bättew nu iofs.
3. Min data har säckat ihop. Med det alla redigeringar. Så jag har fårt börja om. Det var ju märkligt att det inte märks för hos mig blev det helt annorlunda kände jag själv. Har ju ingen aning om hur jag gjorde innan!
4. Håll dig undan corona. Det räcker nog med ME skulle jag misstänka. Är rätt hjärntrött nu och kognitivt nedsatt med detta virus. Även väldigt håglös.
Så glad att du skriver. Även om kort. Saknat dina inlägg <3
Jag försöker skriva kort, men inser att det inte går :)...
Så jag börjar om. Med nytt...
Ohno. Krya krya krya. Jag och G är särbos just nu. HAHA. Vågar inte riska.
Oj, kan du inte köra ett recoverprogram? Finns gratis. Då ska den hitta allt som fanns på datorn.
Verkligen en unik tid att skriva om resor. Även fast jag tycker det fungerar rätt bra ändå, jag har alldeles för mycket kvar att skriva så att ta en paus från själva resandet gör att jag istället kan fokusera på det ”gamla”.
Men jag förstår lite vad du menar att du hamnat i en konstig version av moment 22. Jag har också otroligt många påbörjade utkast som nästan är klara. Det saknas ibland bara några bilder. Men också mycket om att göra lite av allt under en dag som resulterar i att ingenting egentligen alls är gjort. Allt är bara påbörjat.
Om bildstil… Jag gillar också ibland att experimentera med bildstilar men det slutar ofta att jag är tillbaka på ruta ett. Det är väl kanske det som du menar med att ha en egen bildstil, hehe. Men ibland fungerar ju inte samma stil på alla bilder och då kan man ju samtidigt testa något nytt.
Tycker med att pausen är okej. Och känner ingen stress över att inte kunna resa… just nu :). Känns ändå som att du levererat många otroliga artiklar senaste månaderna. Jag har bara fastnat :). Lossnar säkert så småningom. Och en paus måste man ju få ha.
Ja precis. Du har en tydlig bildstil. Även om du ibland har lite annorlunda färgton, så kompletterar den allt det andra.
♡
Jo, det har jag gjort (och tack!) men det finns ändå såå mycket kvar att skriva om, hehe. Men ja, en paus måste man få ha och ibland är det ju det som krävs för att man ska kunna fortsätta. Att bara pressa sig själv när man inte egentligen vill, eller kan, fungerar ju inte alltid så bra.
Det är väl något som märks speciellt utifrån tänker jag. Att man kanske inte alltid tänker på det själv.
Gillar att du delar med dig av att du stannar upp och reflekterar. En transparens som åtminstone jag uppskattar. Ang. bildspråk så tänker jag att språket blir som du ser det. Alltså olika färgtoner och beskärningar för att det är så du vill att vi besökare ska se det, för det var så du upplevde det. Bilderna kan ju aldrig ge verkligheten rättvisa, men att utgå från hjärtat är väl det närmaste en kan komma tänker jag. Känner själv att bilder som har exakt samma stil blir tråkiga till slut.
Åh tack Anna. Blir sällan personliga inlägg, så fint att höra att de ändå uppskattas. Och du har så klart rätt. Verkligheten är ofta bättre. Tar dig på orden och fortsätter experimentera :). Ha en fortsatt fin sommar.