Det är sällan jag har haft otur med tågen på mina resor. Eller med annat kring resorna. Peppar Peppar. Den enda gången jag kan komma på så här i skrivande stund, är när vi en vinter för något år sedan var på väg hem från en långresa och landade ganska sent i Köpenhamn. Samma kväll som Bruce Springsteen haft konsert.
Vi, som många andra ville hem, och de utan resväskor vann. Två gånger. När vi så kom på tredje tåget gick det inte längre än till Malmö. Men en snäll bror körde från Eslöv klockan två på natten och körde oss hela vägen hem till Kristianstad. Tio mil. Älska familjen. Och så var det den där gången när jag fick ”kamerabreakdown”. Flera gånger. Men just igår hade Skånetrafiken en av sina sämsta dagar. Från Kristianstad var tåget försenat tio minuter. Fine. Men gick inte längre än Hässleholm. Också fine. Nästa tåg från Hässleholm gick en halvtimme senare. Bara till Lund. Mindre fine, men humöret är fortfarande okej.
När jag kommer till Lund är klockan 11.40. Från Lund skulle man ta lokalbuss till Malmö och Södervärn. Därifrån går inga tåg. Byta buss för att komma till tågstationen. Därifrån ta tåg till Köpenhamn. Lite snabb huvudräkning och jag inser att den varianten skulle innebära att jag missar mitt plan som går 14.25. Så. Taxi. Till Hyllie. Nu vänder oturen. Förvisso går tågen var tjugonde minut härifrån, men när tiden är knapp är alla minuter dyrbara. Bara fyra minuter senare går ett tåg. Tio i ett är jag i Köpenhamn. Så är också ett hav av människor. När jag väl tagit mig igenom båda kontrollerna, är klockan tio i två och boardingen har påbörjats.
Dessutom uppstod lite strul lite längre fram. Jag skulle ha växlat pengar på flygplatsen i Köpenhamn, men på grund av tidsbristen blev det inte så. Men det var lugnt, jag kunde ju växla i Bangkok. Eller? På växlingskontoren på flygplatsen, visar det sig, säljs bara bath och jag behöver dollar. Med 45 minuter till nästa flyg springer jag runt och letar efter en uttagsautomat. Hittar en. Får mina pengar. För att komma in i Vietnam behöver man betala sitt visum med dollar. Konstig nog kände jag mig ändå lugn. Hur varm jag däremot var vet jag inte om vi ska prata om. Men 7000 steg på en dag när man mest suttit på ett plan är ganska bra jobbat.
Så när jag checkar in på hotellet 13 timmar senare är jag lite matt. Ingen sömn, men fyra filmer. Och dagsprogrammet i Ho Chi Minh City… börjar en timme efter incheckningen på Hotel Le Meridien Saigon där vi bo våra fyra nätter. Och det är en lyx på flera sätt. Tidigare pressresor har inneburit hotellbyte varje natt. Så fyra nätter på ett femstjärnigt hotell med fantastisk utsikt och spa är lyx. Men att programmet börjar direkt när man landat, det är en resebloggares vardag. Ingen tid för återhämtning. Ja det är väl sällan man reser med så små marginaler, men trots det var humöret på topp. Med lite lugn och snabba ryck, löser sig det mesta.
Chúc ngủ ngon från Vietnam [God Natt]
Translation:
And I am off to Vietnam. But not without some struggeling.
I samarbete med: ITE HCMC & Nordic TB
Foto: @ Discovering The Planet
200
2020
Jisses vilken resa! Tur du kom fram till sist… Annars hade ju inte vi andra haft några blogginlägg signerade DTP att läsa ;-)
Haha. Eller hur ;)
Oj, vilken start! Men hotellrummet ser trevligt ut :)
Ha så otroligt trevligt!
Här är en som inte klagar det minsta :)
Lyxigt värre!
Jättelyxigt :)
Vilken resa! Men skönt att det ändå löste dig och att du inte missade flighten. Jag hoppas att du har en fantastisk resa!
Eller hur Helena :)… Men allt gick bra och jag har haft en fantastisk vecka…
Puh, jag blir helt trött bara jag läser detta! Blir själv grymt stressad när jag är sen till ett flyg, det värsta jag vet. Men ni verkar ha fått en bra resa senare! :)
Att börja en resa så är ju inte optimalt, men det gick ju ändå bra :)… Hade varit värre om jag hade
missat planet :D. Haft en fantastisk vecka…
Ja, svetten rinner även på mig. Haha!