När man bokar ett hotell som ligger en bit från civilisationen och inte allt blir rätt

Jag borde börjat misstänka något när jag vid bokningen av hotellet inte fick svar på mina mail. Men eftersom jag hade bokat via Booking, så oroade jag mig inte för mycket. Hotellet var ju bekräftat och genom den transfern. Trodde jag. Thailand är ju egentligen inte svårt att ta sig runt i, men eftersom jag visste att jag skulle vara trött när jag kom fram, och att resan till hotellet innebar både taxi, båt och tuktuk, bokade jag transfer. 

Så jag står där på flygplatsen och väntar… och väntar. Alla med skyltar försvinner sakta med sina gäster. Kvar står jag. Där är inget öppet wifi på Krabis internationella flygplats, så jag som är ganska stolt över att jag oftast klarar mig själv, får gå till informationsdisken och be om hjälp. Men de hjälper snällt till med att ringa hotellet för att se om transfern är på väg. Som väntat har man på hotellet inte läst rutan med önskemål och missat transfern. Men i informationsdisken får jag hjälp att boka allt jag behöver och tjejen berättar exakt vad allt kostar och vad jag ska betala. Så jag sätter mig i taxin. Vi har inte kört mer än två hundra meter när han stannar. Jag får byta bil. Det är väl okej. Den nya taxichauffören är en pratglad rackare, men jag är så trött att jag knappt hör vad han säger. Självklart är han också turguide och jag får hans nummer så vi kan boka något.

Vi kommer till hamnen och en båtförare anmäler sig direkt. För 800 Bath, cirka 220 kronor, kan han köra mig till hotellet. Jag tackar nej. För 100 Bath kan han köra över mig till andra sidan direkt. Jag säger att jag gärna väntar några minuter på att några till ska fylla båten och istället betala 20 Bath. Men han går direkt till longtailbåten lastar min väska och så är vi på väg till ön Koh Klang. Lost in Translation? Jag inser att jag måste bli lite mer bestämd. Kanske lättare när man inte är så trött, när man inte har varit vaken i över ett dygn. Det är dags för sista etappen. Tuktuk i vad som känns som en mil. I ärlighetens namn vet jag inte hur långt det var från hamnen till hotellet. Det bara kändes långt. Hotellets vackra bilder matchar inte riktigt miljön som vi åker förbi. Koh Klang är av första intrycket, kanske inte Thailands vackraste ö. Kilometer efter kilometer av grusväg. Och tyvärr syns det direkt att infrastrukturen här inte riktigt fungerar. Det är ganska mycket sopor längs med vägarna, och byarna ser inte jättevälbärgade ut. Men så är vi framme. Och hotellet är så klart sjukt fint.

Att jag bokade just det här hotellet var för att det verkade superfint, låg lugnt och enligt informationen skulle Krabi Town ligga bara några minuters båtfärd därifrån. Allt är ju relativt. Man kan åka tuktuk till den stora hamnen för 200 baht och sedan ta båten för 20 bath. Cirka 60 kronor. Och det är ju okej. Det andra alternativet är att ta en båt direkt från hotellet. Det vore så klart det smidigaste. Om det inte vore för det nima priset på 800 Bath för en enkel tur. Det är tur att tid inte är en bristvara på den här resan. Jag har bokat tolv nätter här. Och jag tror att första veckan kommer vara helt okej. Sen tror jag att det kommer börja klia i kroppen. Kanske var det att ta i när jag bokade tolv nätter på samma ställe, non-refundable. Ett ställe där absolut inget händer. Tja, jag får väl helt enkelt vaska några nätter om det börjar krypa i kroppen. För jag kan säga redan nu, efter en dag, att tiden här definitivt går mycket långsammare. Jag kommer få så mycket gjort :).

Vi hörs snart igen / Sa wat dee ka

Translation:
Not all travel plans go as smothly as one would wish. This was a minner hickup though. I am finally in the Krabi Province on Koh Klang Island.

20

0

20

20