Vi har tagit oss till St Agnello på Sorrentokusten och stiger in på Villa Don Camillo. Vi har bestämt oss för att gå en matlagningskurs. Vi har inte alls räknat med att vår matlagningskurs ska vara i så fina omgivningar. Eller att vi får en privat kurs med tre kockar.
Villa Don Camillo. Det vackra gamla huset är från 1774, men renoverades helt 2015 med stor hänsyn till huset historia och backgrund. Här kan man välja att bo några nätter med utsikt över den fina trädgården, boka sitt bröllop i den fina restaurangen, ha en galamiddag, eller som oss, gå en privat matlagningskurs. Självklart tror vi att vi ska få göra pasta. Jag hoppas på att vi ska få göra fyllda zucchiniblommor. Blir ingen pasta, men däremot zucchiniblommor. Glad är jag.
OM PASTAKULTUREN I ITALIEN
Våra kockar, Ginetta, Rafaela och Tanja förklarar varför vi inte ska göra pasta idag och varför man inte gör pasta lika ofta hemma som förr. Pastan som man köper produceras lokalt och håller så hög kvalitet att det är ”tillåtet” att köpa pasta idag. De skulle aldrig få för sig att köpa den som exporteras till resten av Europa. Den sorten håller inte kravet på kvaliteten. Enligt Ginetta finns det 53 pastasorter i Italien, kanske fler, och många av den hittar man bara i provinserna där de har sitt ursprung. Pasta är mycket mer än bara pasta och varje distrikt har sin egen variant, sin egen levnadsstandard, tradition och sammanhållning. Pasta är Italiens livskraft och vart du än reser i Italien, finns det ett unikt sätt att äta sin pasta på. Ett lokalt sätt att kombinera såser med olika typer av pasta.
Min nya favorit hittar jag i Ligurien, Trofie. En lång och smal pastatyp, som tvinnas ihop under framställningen, och som oftast serveras med pesto. Regionens favoritsås. I Emilia Romagna är man kända för sin tortellini och andra fyllda pastasorter och de breda platta tagliatellen som serveras med köttsåsen ragù. I Venedig föredrar man bigoli som påminner om en tjockare spaghetti och som allra helst lagas och serveras med en sås gjord på anka. I Lazio föredrar man bucatini all’amatriciana, är ihåliga spaghetti serverad med en sås på bacon, ost och tomatsås. I Toscana har man en pastasort som heter pici, en variant av spagetti, men kortare. Och på Sardinien är det gnocchi som gäller, malloreddus. Själv gillar jag all sorts pasta… med undantag av skruvar. Varför vet jag inte.
Däremot är det sällan man serverar pasta med protein. Och gör man det ska den serveras med skaldjur eller ragu [vilket inte enligt Italiensk standard får blandad ihop med bolognese]. Läs mer om maträtter som är Italienska enligt oss, men absolut inte är det enligt Italienarna. Som huvudregel kan du komma ihåg att korta pastatyper kombineras med grönsakssåser, krämiga såser och köttsåser med köttfärs, medan man serverar den långa pastan med alla typer av såser; fisk, kött, grönsaker, krämsåser och oliver.
OM DEN ITALIENSKA MÅLTIDEN OCH VÅR MENY
Ofta börjar man med Aperitivi. Den enkla och gärna bittra fördrinken som serveras innan måltiden för att väcka aptiten, till exempel Campari eller ett Proseccovin. Den följs upp med antipasti, primi piatti, secondi piatti, dolce och digestivi. Kanske inte konstigt att Italienare bara tar en Cappuccino till frukost och möjligtvis en liten biscotti. Cappuccino som för övrigt inte ska drickas någon annan tid på dygnet än på förmiddagen.
ANITPASTI | FRITERADE ZUCCHINIBLOMMOR
Efter drinken fortsätter man med antipasti. En liten förrätt som är som tilltugg och förrätt på en och samma gång. Ganska vanligt är att man serverar ”misti”. En charktallrik helt enkelt. I vårt fall får vi göra mina zucchiniblommor som vi fyller med mozzarella och skinka. Dessa vänds i ägg, mjöl och ströbröd som friteras i vegetabilisk olja. Ljuvligt gott.
INGREDIENSER: Zucchiniblommor, mozarella, skinka, ägg, ströbröd och mjöl.
PRIMI PIATTI | SPAGETTI MED TOMATSÅS
Efter det att Antipastin är det dags för Primi Piatti. Den första tallriken. Primi kan vara en soppa, risotto eller en pasta. Portionerna är små och har som syfte att stilla den värsta hungern. Vi får laga spagetti med tomatsås. Troligtvis bland den godaste pasta jag ätit. Och så enkelt. Två askar körsbärstomater delas i mindre bitar, steks i vegetabilisk olja med en vitlöksklyfta i cirka en halvtimme. Lyft ur vitlöksklyftan, tillsätt salt och parmesan. Klart. Häll i en skopa av pastavattnet och pastan. Blanda. Servera. Utsökt.
INGREDIENSER: Körsbärstomater, en vitlöksklyfta, salt, parmesan och spagetti.
SECONDI PIATTI | FYLLDA ANSJOVISFILÉER
Secondi Piatti är den italienska måltidens huvudrätt. Basen är kött, fisk, fågel eller skaldjur och rätten serveras ”som den är”. Vårt Skandinaviska jag börjar leta efter tillbehör som potatis och sås på tallriken, men så gör man inte i Italien. Möjligtvis serveras en Contorni till. Ett tillbehör som som vanligast är en Insalata Mista, blandad grönsallad, men även olika sallader och det kan vid tillfälle också bli bönor eller ugnsrostade grönsaker. Vi får göra fyllda ansjovisfiléer som friteras och serveras med en grönsallad.
INGREDIENSER: Ansjovisfiléer, hårdost, parmaskinka, ägg, ströbröd och mjöl.
DOLCE | TIRAMISU
Och så är det dags för efterrätt. Det kan vara allt från frukt till glass och tårta, men det också vara krämiga ostar. Vi vår göra Tiramisu. Och jag måste erkänna. Jag gillar sötsaker, men Tiramisu är inte en av dem. På här är mer än halva nöjet att göra den i köket med de här damerna.
INGREDIENSER: Två äggulor, två msk socker, två msk mascarpone, två äggvitor, savoryadikex, kaffe och likör
DIGESTIVI | LIMONCELLO
Till sist serveras Digestivi den lilla drinken som sippas i lugn och ro efter måltiden för att hjälpa matsmältningen. Grappa, Amaretto, Limoncello och Sambuca är vanliga digestivi.
KAFFET???
Det man innan den sista degestivin och det får absolut inte vara en capuccino och det ska abosolut inte drickas tillsammans med Dolcen. Ingen Italiensk måltid är komplett utan en avslutande kaffe, vanligast en espresso eller en espresso doppio, dubbel espresso. Ristretto är en starkare variant av espresson gjord med mindre mängd vatten. Macchiato är en espresso serverad med en droppe varm mjölk.
Translation:
While in Italy, it is a really good idea to do a cooking class. It is both fun and delicious. We did one in the small village of St Agnello in Sorrento. We had the best time ever… and three chefs cooking with just the two of us.
200
2020
