Kanske är det inte rätt att kalla det ett sommarställe. Stugan i Nyehusen är vinterbonad och det är tänkt att vi ska spendera tid där året om. Om det blir så eller inte, får vi återkomma om nästa år. Jag vet inte heller vad jag ska kalla det riktigt. Sommarstuga, syster kallar det sommarhuset, kollegan på jobbet tyckte pärlemohuset [anspelning på adressen Snäckvägen] och själv säger jag mest stugan eller torpet. Kan man kalla det livet på landet?
Bara några dagar efter att vi skrev kontraktet åkte vi till Maldiverna. Resan dit var planerad. Stugköpet inte så mycket. Så premiärbesöket fick vänta. Helgen som kom och gick var det så dags det riktiga premiären på torpet. Stugan står tom, men självklart finns det några brassestolar, vattenkokare, kaffe och kaffekoppar. Det absolut väsentligaste. Så när delar av min familj kom och hälsade på, behövdes inte mycket mer. Med mamsen, syster och syskonbarnen tog vi premiärturen ner till stranden. Och vi lyckades pricka in precis den där finaste timmen på dagen. Timmen när till och med jackorna kunde tas av.
Kaffe och varm choklad. Oreokex och vindruvor. Och tre lyckliga barfotabarn på stranden. Eller varm choklad och varm choklad. Försökte värma mjölk i vattenkokaren. Well, don´t do that. Ny vattenkokare får införskaffas. Systemkameran var med, men ibland vill man njuta av dagen utan att behöva ta bilder. Så jag lämnade över kameran till äldsta systerdottern. Man skulle kunna tro att hon använt en systemkamera i flera år. Vid ett tillfälle såg jag henne till och med ligga på mage för att ta en bild.
Borde jag gå på kurs hos en tolvåring :)? Så de flesta av bilderna nedan är tagna av henne. Fick låna tillbaka kameran vid något tillfälle så jag kunde ta några bilder på henne. Vi avslutade dagen vid stugan i sällskap av mannen och svärmor. Grillen startades upp och det blev som sig bör grillad korv och hamburgare. Det är så så jag ser stuglivet framför mig. Korvgrillning. Familj och vänner. Och fågelkvitter.
Translation
Spent last weekend in our summer house with my family. Love those simple days.