Vi är på Bonrneo och Kinabatangan är Malysias nästlängsta flod, 560 km. Den är också ett av de bästa ställena i hela Sydostasien om man vill se djurliv. Den bruna floden omges av regnskog och oljeplantager. Ironiskt nog, har skövlingen av regnskogen vid sidan av floden, gett den regnskog som finns kvar ett otroligt rikt djurliv.
Vi gjorde fyra båtturer på floden, en djungeltrek och mannen gjorde utöver det både en nattlig båttur och en nattlig djungeltrek. Här finns stora chanser att se många djurarter. Näsapor, makaker, orangutanger, kattdjur, pytonormar, kobror och andra ormar, massor av fågelarter, insekter, spindlar, skorpioner, högljudda grodor, krokodiler och om man har tur den lilla borneoelefanten. Och vi hade tur…
Trots att vi såg både makaker, en krokodil, näsapor, en orm, ugglor, hökar, en leguan, black hornbills, och widebill dollarbirds hamnade allt det i skymundan av upplevelsen att se mellan 30 och 40 av Borneos Pygméelefanter. Små, stora, några som badade, några som åt, några som rullade sig i lera och några som bara vaktade. En magisk upplevelse som jag kommer bära med mig länge. Vi satt där i båten länge, länge, men inte tillräckligt länge.
Pygméelefanten är en underart till en indisk elefant och upptäcktes på Borneo 2003. De ska även finnas på Sumatra. Världsnaturfonden klassar arten som utrotningshotad och räknar med att det finns bara finns cirka 1 500 kvar i vilt tillstånd.
Mer om vårt äventyr på Borneo hittar ni här.
200
2020
