Sandstorm, regnoväder och en roadtrip till Oman

 

Mil efter mil av öppet landskap breder ut sig. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Det är mer stäpp än öken. De bruna korta buskarna syns som hägringar över landskapet. Inte ett hus, inte en byggnad på flera mil. Bara elstolpar, rak väg och en och annan bil. Lamporna mitt i vägen ser ut som byggnader, när vi kommer närmare inser vi att vi att det bara är en synvilla och hägring.

 

Tio mil från gränsen dyker det upp tre hus, en mack och en moské och sedan inget igen. Vi kör några mil till och stannar för en kort fikapaus vid en av de få ”rastplatser” vi ser, precis bredvid en öken med små kullar, uttorkade träd och buskar. Kontrasten till Abu Dhabis blanka och spegellika skyskrapor är påtaglig. Det är 168 kilometer till gränsen mellan Förenade Arabemiraten och Oman och valet att hyra bil och köra dit är inte svårt. Vi vet att vi då, inte bara får se Oman, men också se mer av Förenade Arabemiraten än bara storstad.

 

Jag vet om möjligt ännu mindre om Oman än om Förenade Arabemiraten. Vi var på väg dit i vintras, men tyckte att det var lite dyrare än vi tänkt oss, så det blev Bali istället, vilket blev en fullträff. Oman alltså. Sultanatet styrt av Sultan  Qabus ibn Said, som 1970 avsatte sin far Sultam Said ibn Taymur efter att landet hade genomgått uppror och stridigheter. Ett land som i huvudsak består av stäpp och ökenklimat och där årsnederbörden ligger mellan 50 och 100 milimeter. Och i motsats till Förenade Arabemiraten, utgörs Omans befolkning främst av araber. Knappt 35 procent av befolkningen är gästarbetare utan omanskt medborgarskap, som huvudsakligen kommer från Pakistan, Indien och Bangladesh.

 

Vi har bestämt oss för att köra till Nizwa och då är Mezayed Boarder Crossing det bästa stället för oss att korsa gränsen. För att ta med oss hyrbilen över har vi fått köpa ett tillstånd som kostar tusen kronor per vecka. Vi behöver också visum och det fixar man vid gränsen. Vi har tur och det är väldigt lite bilar när vi kommer fram. Genom en bom, i nästa lucka får man en utskrift, in på ett kontor för att stämpla ut oss från FA till en kostnad av 60 dirham [cirka 140 kronor för två], lämna pappret i nästa lucka, lappen man fick vid utstämplingen lämnas i en annan lucka, in i en ny hall för att ansöka om visum, lämna lapp i ytterligare en  lucka. Ja, fråga mig inte vad som är passkontroll, tull eller visumkontroll, för vi har liksom bara glidit med utan att riktigt veta vad vi gör. Och trots det många etapperna man måste ta sig genom, tar hela processen bara en timme. När vi lämnar sista lappen säger kontrollanten ”have a nice weekend”. Tack och det tänker vi ha.

 

Vi kör in i staden Ibri och rätt in i en liten sandstorm. En kort minut ser vi bara några meter framför bilen. När vi kör ut ur Ibri lämnar vi sandstormen bakom oss och kör istället in ett litet regnoväder. Temperaturen sjunker från 46 till 26 grader på några minuter och stäppen fylls av små vattenpölar här och där. När vi lämnar regnet börjar landskapet åter förändras. De öppna stäpparna börjar förvandlas till röda kullar och vita berg och ute på stäppen ser vi små grupper av vita jeepar samlas. Vi kan bara undra varför. Kanske är det deras variant av picknick?

 

Vi har satt gpsen mot Nizwa i Oman. En resa som tar cirka 4.5 halv timme från Abu Dhabi om man inte stannar för att fotografera eller flyga drönare. Nizwa ligger i ”Governorate of ”Al Dakhiliyah”. I hundratals år var Dakhiliyah Omans kulturella hjärta. Här var människorna säkra mot angrepp. De 3000 meter höga Hajarbergen var en oövervinnlig naturlig försvarsborg. Ett tätt nät av vattenkanaler flyter igenom den otillgängliga bergsvärlden och får små gröna paradis att uppstå ur intet. Nizwa var och är Ibadiyahs, den toleranta omanska islamistiska rättsskolan, andliga centrum. Men Nizwa är också en medelpunkt för silversmedsyrket. Och här ska vi spendera de kommande dagarna.

 

Vi checkar in på Golden Tulip för natten. Ett hotell som ligger cirka femton kilometer från Nizwa. Helt okej för en övernattning.  Fantastisk foajé, okej rum, stökig ac och en buffé jag absolut inte kan rekommendera. Men vi sover ändå hyfsat gott.

 

 

Translation:
When in Abu Dhabi in the UAE, we did a roadtrip to Oman. What an landscape. Loved the feeling of empty roads and endless dessert and steppelands.

 

Foto: Daniela Nasteska Olsson