Sawadee Kaa, Koh Lanta, och om att våga följa sin dröm…

Idag är det dags för fjärde och sista veckan med min första gästbloggare. Malin Gustafsson som driver företaget och sidan med samma namn, LADDA OM. Malin har tagit med ta oss med på en spännande resa till Thailand och Koh Lanta och pratat om att jobba som digital nomad, fysisk och mental träning och möten med nya människor. Läs hennes berättelser och inspireras! Läs Malins första inlägg, andra inlägg och tredje inlägg.

Malin presenterar sig själv:

”Jag tror att när vi mår riktigt bra, då öppnar vi upp och kan må ännu bättre, komma så långt vi vill komma men det krävs det där första steget, lite mod och tillit. Må Toppen. Nå Toppen. Det är mitt citat för LADDA OM och det är det jag vill ge till andra. Hjälpa dig, inspirera dig, vara med på din resa.”

Mitt namn är Malin och jag har gått den långa vägen. Jag var aktiv som ung, skadade mig, började röka och blev allmänt lat. Gjorde några försök under åren men det var först när jag var 33 år gammal som jag började träna friidrott tillsammans med min dotter Hanna under ledning av elittränaren Susanne Lorentzon Borg. Jag förlorade ett vad mot dottern Hanna, jag hade liksom inget val… Idag jobbar jag med Mental Träning och som digital nomad…

Det blir mycket träning även sista veckan, men även en hel del jobb. Jag går runt med min Mac och arbeta lite här och där på Thip och Dans tomt. Jag badar i poolen, vi samtalar om livet och jämför oss svenskar med thailänningar. Thip hänger med mig på Amelias Tabata och hon bryter av detta svenska gäng. Jag imponeras av Thip, hon går sin egen väg och jag gillar henne och jag tänker vidare. Amelia Superwoman, Kalle Superman och Thip som Superthai.

Stunderna där jag slås av tacksamhet och en enorm lycka slår till ofta och jag stannar kvar där i stunden och det är först på lördagen jag tänker ”Åh, jag lämnar ön i morgon” och det är skönt. Att jag inte haft någon nedräkning ”bara 2 veckor kvar, nu är det bara 1 vecka kvar” och jag inser att jag har njutit inte bara av stunderna, dagarna utan alla mina veckor. Jag känner också denna lördag att kroppen är trött av mycket träning, så jag går bara förbi träningen och säger hej och fortsätter till massagen. Har hittat en ny kvinna och jag pekar på henne när jag kommer dit, jag vill bara ha henne. Hon ler, hon trycker, det är inte så skönt men efteråt… kroppen tackar, jag betalar 75 svenska kronor för denna timme och så möter jag upp Amelia och barnen på stranden.

Kvällen avslutas på ThaimOut där även Kalle och Jenny med barn ansluter, tränare Robert och hans Lucy, Thip och Dan och så givetvis Amelia och barnen. Jag är hemma nu när jag skriver, men jag blir rörd känner jag. Det var en fin kväll med fina människor, nya vänner men också vänner som stärkts ännu mer och det är inte konstigt eller förvånande att jag dagen efter kramade om dem och grät. Jag gillar inte hejdå och även om vi sa och menade ”vi ses” så vet jag att det är ett hejdå, om än tillfälligt, och så vet jag att en del har också att göra med att jag verkligen inte vill hem för vad är hem…

”Välkommen hem till verkligheten”

Jag skulle kunna skriva av blogginlägget som jag skrev förra året när jag kom hem, men jag orkar inte men det är lite samma tankar även detta år. Pratade med andra som var där flera veckor och jodå, de log och kände igen sig. De där hemma har svårt att ta att man är borta länge och ju längre man är iväg, så märks det så tydligt i sociala medier och kommentarer. Det finns också de som inte ens ställer en enda fråga när man kommer hem och så finns det de som säger ”välkommen hem till verkligheten” med ett tonläge där det låter som att verkligheten måste vara trist, grå, svensk vinter och att man bör komma ner på jorden ganska fort.

Jag har en vardag på Koh Lanta. Det är det många som har för vi har alla valt lite annorlunda liv där vi prioriterar lite olika. Jag älskar att lyssna och inspireras av andra människors liv och berättelser hur de har hamnat på ön men också deras tankar om friare liv, bättre livsstil, vad de drömmer och vart de är på väg, fantastiska berättelser!

De har alla en vardag och verklighet och den är allt annat än trist och tråkigt. Det är inte heller någon som plockat upp dem, satt dem på Koh Lanta med orden ”Grattis, här får du” utan de har tagit steg i denna riktning, gjort sina val för att vara och leva de liv som de vill leva. De har valt en liten annorlunda vardag och verklighet. Precis som jag gjort även om jag inte bor där året om.

Så nej, vardagen och verkligheten kan vara mer än trist och tråkig, man kan alltid göra något för att få den till just den verklighet man själv vill men frågan är – vågar du drömma om en verklighet som du skulle vilja ha? Vågar du göra något aktivt val för att få den verklighet du vill ha?

Det är en hel del dessa frågor jag arbetar med i mina coachingar med kunder i Mental träning. De vågar inte drömma och de vågar inte ta steget samtidigt som de undrar ”är detta allt” och de vill något mer men vad? Jag älskar att se människor öppna upp, blomma ut och följa sitt hjärta och leva sina liv. Det handlar inte om att de ska göra som mig eller de som bor på Koh Lanta, utan det handlar om vad varje enskild person drömmer om och vill, vi är alla olika. Tänk om man skulle inspireras mer av andras berättelser, liv och livsstil så att man skulle kunna få det liv som man själv så gärna vill. Som man är värd.

Jag stannar i Ao Nang två nätter för att landa och det blir mitt bästa boende dessa veckor, med poolen en trappa ner, fint och fräscht, god frukost och en himla massa kineser. Jag ler mot dem men får inget tillbaka. De är högljudda vid frukosten, skriker kors och tvärs och så rapar de helt öppet vid frukosten… Jag sover en del, tränar, åker till en stranden och på kvällarna kikar jag in i den fina restaurangen och känner inte riktigt för att gå in där. Istället lämnar jag det nybyggda fina hotellet och går tvärs över gatan. Där hittar jag ett litet matställe som är hemma hos en familj. Där slår jag ner i en rosa plaststol, beställer och äter gott för ca 20 svenska kronor. Det påminner om mitt Koh Lanta.

När jag stiger på planet i Krabi som ska ta mig till Bangkok så känns det skönt att lämnat kineserna, men nu är jag rejält pratsugen och när jag slår mig ner på planet bredvid ett par säger jag hoppfullt:

”Säg att ni är svenskar”

Och det är de. Vi har en timmes härligt samtal med detta par som berättar om alla fantastiska resor de gjort sista 15 åren, fantastiskt inspirerande. Vi flinar åt att vi ”hemma” bor två mil från varandra och att hon kände igen mig direkt för världen är liten, hon har nämligen varit på en av mina föreläsningar.

Jag landar på Kastrup tidigt på onsdag morgon och då har jag tre gånger haft gråt i halsen. ”Skynda er, kör fortare”, jag börjar närma mig, jag har bestämt hotellfrukost med min dotter Hanna och såhär nära, jag vill bara dit och det nu. Flipflop byts mot skor på Malmö central och sen kommer hon, finaste Hanna ♡.

Vi äter frukost och det är samma samtal som innan, för tekniken gör att man idag kan ha kontakt även om man inte befinner sig tillsammans. Hanna flyttade till Malmö för tre år sedan och jag har vant mig lite vid att inte vara fysiskt nära henne, utan även ha kontakt via mobil och dator, samma är det dessa veckor. Visst har vi saknat varandra och visst var det skönt att krama om varandra men kontakt har vi haft ändå och det är vardagliga samtal under frukosten som bara fortsätter där vid slutade.

Jag åker vidare med tåg och Hanna går till skolan. Hennes pappa hämtar mig, jag fryser och när vi stannar utanför mitt hus sitter vi tysta kvar i bilen. ”Vad fan gör du här?” säger han och jag skakar på huvudet…. ”Ja du, ingen aning”

Jag börjar jobba direkt med mitt företag, jetlaggen har dock mig i ett hårt grepp och förkylningen och en lättare influensa slår till. Jag hör vad alla måste göra, jag hör vad alla ska köpa, måste fixa, stressen i rösten, ”jag har inte tid” och nej, jag vägrar att lyssna, jag försöker hålla det från mig.

Efter en vecka är det bättre. Jag har landat, börjat träna igen, kommit i takt med sömnen. Jag jobbar och jag planerar framåt… Ingen behöver fråga mig om jag ska åka dit igen. Jag arbetar och uppdaterar min föreläsning. Som redan handlar om mod, våga ta nya steg och följa sitt hjärta och vara sig själv och där jag även lägger till nya tankar och erfarenheter och som kommer i vår i Kristianstad.

Jag har fått en hel del mail sedan jag kom hem. Människor vill ha hjälp för de är inte där de vill vara i livet och jag är det, hur kommer jag dit du är? Folk skriver om ekorrhjul de vill lämna, vill ha ett friare liv, känna energi, känna att de klarar sig ekonomiskt, vara med sina barn, resa mer men främst, känna sig lugnare och mer tillfreds där inombords. Och jag hjälper. Hjälper dem att våga drömma stort, ta det första steget, vågar, vara modig, lyssna på sin egen magkänsla.

Jag gör det. Jag ser hur jag de sista åren mer och mer format mitt liv som jag vill ha det. Inte på vad som kanske förväntas eller krävs, inte så att det följer strömmen, inte så att jag på något sätt sticker ut, jag tänker inte så. ”Det ska vara kul att vara jag” är mitt livscitat och det är det som formar mitt liv och blir så som jag vill.

Nästa år kommer jag vara på Koh Lanta längre och jag hoppas kunna hänga med Superwoman Amelia, Superman Kalle, Superthai Thip och så jag – SuperMalin för det är det jag är. Det är du också… och du kan också göra och leva ditt liv helt fullt ut, det är bara att våga ta det där första steget.. Jag fryser fortfarande men om jag sluter ögonen kan jag känna hur jag är på Koh Lanta. På två snabba sekunder. Där, platsen med det härliga klimatet, lugnare tempo och människor, där man tar dagen som det kommer, där det är billigare att leva och som gör det möjligt att leva min livsstil som jag önskar. Där jobb blandas med lunk, träning blandas med strandhäng, massage blandat med att äta gott och billigt. Med andra ord – en härlig verklighet som passar mig alldeles perfekt på vintern.

Det här var min resa och jag önskar dig stort lycka till på din resa ♡ / Malin

Gillar du det jag skriver eller vill följa mig kan du göra det på:
Hemsidan: LADDA OM  – där du även kan fylla i och få mitt Nyhetsbrev.
Facebook: LADDA OM 
Mail: malin@laddaom.nu

Translation;
Today the Digital Nomad Malin Gustafsson from LADDA OM is visiting us for the last time. 

Text: Malin Gustafsson / LADDA OM
Bild: Malin Gustafsson / LADDA OM

20

0

20

20