Skottland bland hedar, whiskydestillerier och whiskyprovningar

Whisky! Den där gula drycken som plockas fram i varenda viktig scen i en film. Som får alla som dricker den att slappna av och lösa varje problem som finns framför dem. Drycken som på något sätt känns exotisk och som fyller en tredjedel av vårt barskåp. Ja, den där drycken, som jag alla försök till trots, varken lärt mig dricka eller gilla.

Däremot älskar jag upplevelsen som en whiskyguidning och whiskyprovning innebär. Av någon anledning känns Skottland som whiskyns hemland och det är många som tror att det var där denna elfenbensfärgade dryck uppfanns, men så enkelt är det alltså inte. Man vet däremot att var skottar och irländare som någon gång på 1700-talet började begripa vad ektunnor kunde göra med den råa kornspriten. Det var först då vi fick något som vi skulle känna igen som vår tids whisky. För några år sedan firade skottarna whiskyns 500-årsjubileum. Irländarna ville inte vara sämre så de passade på att fira whiskyns 1 000-årsjubileum. Hur är det möjligt? Eftersom jag inte är någon whiskykännare, har jag helt enkelt fått googla mig till hela dess historia och konsten kring den.

DESTILLERINGSKONSTEN

Man vet egentligen väldigt lite om var destilleringskonstens uppstod, men sprithistorikerna är överens om att sprittillverkning är en mycket gammal historia. De flesta tycks mena att destilleringskoden knäcktes någonstans i de antika högkulturerna i främre orienten. Man vet i alla fall, att kunskapen fanns där långt innan Jesus förvandlade vin till vatten. Det finns andra som menar att vi ska mer österut än så och man nämner då länder som Mongoliet och Kina. Men inte att förglömma, länderna i norr som det väldiga Ryssland, eller kanske rent av det karga Norden. För visst är ju tillverkningen av öl och mjöd i teknisk mening också någon slags sprittillverkning.

”Whisky, eller uisge beatha, livets vatten på gäliska,
är Skottlands nationaldryck.”

WHISKYNS HISTORIA

Det var i Irland som keltiska munkar under 700-talet, i samband med försök att tillverka parfymer, antagligen upptäckte att ”parfymen” var fullt drickbar och dessutom lättade sinnet. Först femhundra år senare exporterades kunskapen om denna form av destillat till Skottland via missionerande munkar. Skottarna var inte sena att anamma drycken och började dessutom förfina tillverkningen, för att så småningom nå något som kan liknas vid den whisky vi idag dricker. Den första skotska dokumentation som tar upp ämnet, och återfinns än idag, är ifrån 1494 och är en inköpslista hos en broder John Cor. När munkväsendet upphörde spreds kunskapen till bönderna i byarna på den skotska landsbygden. Där den fick vara ifred tills unionen mellan England och Skottland 1707.

Tidigare hade skottarna helt sonika använt sig av överskottet ifrån kornskörden och tillverkat whisky hemma i sin lada. Nu började det stiftas lagar för att kontrollera tillverkningen och 1757 stiftades ett förbud för privat destillering i Storbritannien. Detta minskade så klart inte tillverkningen av drycken. Då destillering och försäljning blev lagligt år 1823 byggdes dagens jättelika destillerier ofta upp på samma plats där den olagliga produktionen tidigare skett. Mest för att man fortfarande skulle kunna utnyttja samma vattenkälla som tidigare. Vattnet anses vara helt avgörande för whiskyns kvalitet. Det är därför många destillerier ligger i Högländerna där det finns tillgång till klart källvatten.

Whiskyns vagga stod på de brittiska öarna med Irland som födelseplats och Skottland som uppväxtort. Härifrån tog emigranter med sig recept och kokkonst när de seglade västerut. I den nya världen var det svårt att odla korn, men majs och råg gick betydligt bättre, och snart föddes bourbon och rye. Till Japan kom whiskyn på 1920-talet, lite beroende på vilken historieskrivning man ansluter sig till. Japanerna kopierade den skotska whiskyindustrin och det skotska sättet att tillverka whisky in i minsta buckla på pannorna. Under kolonialtiden spreds whiskytillverkning, eller i varje fall industriell sprittillverkning, vidare över det brittiska väldet, till bland annat Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Indien.

WHISKEY VS WHISKY

Whiskey, eller whisky? Hur man stavar den gula drycken har helt enkelt att göra med det landet där just den whiskyn är framställd. Det rätta svaret är att det på svenska stavas whisky, inte whiskey. I Skottland, Kanada och Japan stavar man whisky utan ett e medan man på Irland och i USA till exempel skriver whiskey. Eftersom vi i Sverige är ett av de länder som dricker mest whisky från Skottland är det den stavningen som vi valt att använda.

VILKET ÄR VAD, SINGLE VR BLENDED WHISKY

Whisky är egentligen en ganska okomplicerad produkt: korn, vatten och jäst, that’s it. Hantverket som omvandlar dessa ingredienser till whisky är inte heller särskilt avancerat. Det är inte konstigt att det i vågen av whiskyintresse som sköljer över världen börjat puttra kopparpannor i väldigt många länder. För att få kallas whisky måste spriten lagras minst 3 år på ekfat, [gäller all europeisk whisky]. Standardwhisky lagras emellertid normalt minst 6 år. Lyxigare whisky från 10 år och uppåt. För att få kallas bourbon måste dock lagringen ske på nya tidigare oanvända ekfat i USA.

Det tillverkas idag två typer av whisky på destillerierna i Skottland. Single malt som tillverkas av enbart vatten, korn och jäst, medan grain whisky, som är relativt billigt att producera, huvudsakligen görs på majs och bara en liten del korn. Den mesta whiskyn som säljs är dock varken det ena eller det andra, utan blended, det vill säga dessa två sorter blandade. Whisky är idag Skottlands största exportvara och givetvis en av deras största turistattraktioner. Överallt i Skottland svämmar det över av destillerier som har öppet för besök, guidade turer där man får veta allt om whiskytillverkning, provsmaka destilleriets egna whisky.

Single Malt Scotch – en flaska sådan whisky ska komma från ett och samma destilleri, och blandning av olika sorter får ej förekomma. Den får bara göras på mältat korn och måste komma från endast ett destilleri. I Skottland måste dessutom spriten vara destillerad i traditionella kopparpannor, lagrad i minst tre år på fat av ek i Skottland samt buteljerad i Skottland vid en alkoholhalt som inte får understiga 40%. Om en single malt whisky har en ålder angiven på etiketten, ska denna avse den yngsta whiskyn i flaskan men den får lov att innehålla äldre whisky också.
Blended Scotch Whisky – Lagringen på flaska är vanligen längre än för blended whisky. En blandning av single malt whisky från olika destillerier tillsammans med grain whisky. Enklare blended whisky innehåller inte mer än 20% malt whisky men i dyrare sorter kan maltinnehållet vara upp mot 60%. Av all skotskt whisky som säljs utgör blended whisky cirka 93%.
Blended Malt Whisky
Single malt whisky från olika destillerier som blandats. Kallades förr för vatted malt.

WHISKYN I SKOTTLAND IDAG

Under vår Skotska resa besöker vi två Whiskybryggerier. Först Tomatin som ligger i Inverness-shire i The Highlands och några dagar senare besöker vi Glen Garioch strax utanför Aberdeen. Vi blir förvånade att höra att båda destillerierna har köpts upp av Japanska Suntory. De två är inte de enda och att många av destillerierna i Skottland ägs idag av Japaner. Men man berättar för oss att detta inte har förändrat något vad gäller produktionen och kvaliteten på whiskyn. Japanerna har stor respekt för traditioner. Det finns ortodoxa whiskydrickare vars värld slutar i Skottland, och i de allra mest trångbodda fallen, på Islays sydkust, med idag produceras drycken i många länder. De fyra största whiskyproducerande länderna är Skottland, Irland, USA och Kanada.

TOMATIN DESTILLERY

Vi har tagit oss till ett av Skottlands största whiskydestillerier Tomatin. För mig som inte är whiskydrickare är doften redan utanför destilleriet inte riktigt igenkännbar, söt, annorlunda och jag kan inte placera den. Så här efteråt inser jag att det är doften av korn. Det skotska whiskydestilleriet Tomatin har funnits i snart 120 år och skapar högklassig whisky med vatten från en egen källbäck. Destilleriet köptes av ett japansk Suntory 1986 och ägs än av dem. En gång i tiden, 1975-80, var detta Skottlands största destilleri med inte mindre än 23 pannor och en kapacitet på 12 miljoner liter. Idag finns bara 12 pannor kvar och produktionen under 2011 var 1,7 miljoner liter.

I september förra året lanserades den exklusiva Tomatin 36 year old Single Malt Whiskyn med ett pris på strax över 10 000 kronor per flaska. De japanska ägarna visade ganska litet intresse under många år för att lansera single malts från destilleriet. Detta har ändrats de senaste åren och Tomatin har blivit en single malt som man pratar om. Sortimentet är ganska stort, 12, 15, 18 och 30 år som dessutom kompletteras med begränsade utgåvor av single casks och wood finishes. Senaste specialutgåvan, Tomatin Decades, kom hösten 2011 och innehöll whisky från de senaste 5 decennierna.

Tunnorna fylls med 63 procentig whiskey och sedan stängs luckorna med en kork av popplar. Tunnorna är mest från amerikansk ek som använts till borbun en gång. Man använder en sådan tunna i cirka 70 år. Under tiden som drycken lagras avdunstar 2%. Man kallar den delen för ”The angels share”. En av de mer prisvärda malt whisky som finns på Systembolaget idag är Tomatin Legacy. Den är lagrad på en blandning av bourbonfat och fat av nyek. Buteljerad på 43% utan åldersangivelse.

GLEN GARIOCH [favorit]

I Old Meldrom utanför Aberdeen ligger whiskydestilleriet Glen Garioch, uttalas ”Glen Giri” och inte ”Glen Garioh”. Den lilla byn Meldrom är så där TV-pittoresk som man kan önska sig och känns nästan inte på riktigt. Det är ett av de få destillerier som man fortfarande kan hitta mitt inne i ett samhälle och grundades av Thomas Simpson 1797. Destilleriet är alltså 220 år gammalt. Under åren som gått har det sålts flera gånger, men 1994 köper Japanska Suntory också detta destilleri.

Under många år var Glen Garioch ett ganska förbisett destilleri och ägarna koncentrerade sig mer på de två andra i gruppen, Bowmore och Auchentoshan. Med början 2009 gjorde man dock en översyn av sortimentet och ett antal nya buteljeringar såg dagens ljus, inte minst ett antal vintages. Om man har möjlighet att komma över en Glen Garioch destillerad innan 1994 märker man att den är betydligt mer rökig än dagens helt orökta single malt. Idag tillverkas 1.4 miljoner liter whisky per år här.

På väggarna i de 250 år gamla byggnaderna sitter citat på den gamla Skotska dialekten Dorik. Citat som får oss att le. Vår guide Richard är bara helt underbar och berättar destilleriets historia med inlevelse och humor. Den guidade turen avslutas i en helt ljuvlig liten stuga med en whiskyprovning så klart. Vi får till och med smaka en lite hemlig whisky som är personalens egna och som inte är till försäljning. Som den amatör jag är, och så klart inte whiskyälskare, gillar jag den bäst. Inte ens den 18-åriga whiskyn vinner mina röster. Hit, till Glen Garioch, kommer jag gärna tillbaka. Både för den genuina känslan, värmen och gästfriheten Richard delar med sig av, och så klart den lilla stugan för whiskyprovningen.

Translation:
While visiting Scotland we visited two whiskey destilleries. Tomatin and Glen Garioch. A whiskey tasting is just something you have to do to get the full Scottish experience.

Denna resan var en pressresa arrangerad av Visit Brittain