Cirka 40 minuter från Dakhla Stad ligger Attitude Beach Club. Det är hit vind och kitesurfare åker. Ett ökenlandskap är i min värld liktydigt med stekheta temperaturer, vi är ju trots allt i Sahara. Men på den lilla halvön är det svalt och blåsigt och trots en temperatur på 25 grader fick varmare kläder åka på.
Vindstatistiken här är också en av anledningarna till att det är det optimala stället för surfare. Med 320 vinddagar per år är det svårt att misslyckas med surfingen här. Vi kommer hit för en drink i baren på Beach Cluben. Det ligger stora kuddar och mattor överallt och stället är packat med surfare, journalister och fotografer. Middagen i restaurangen bredvid ger våra smaklökar de första smakerna av Västsaharas kök. Nyfångad lokal fisk, Bstilla [en paj med skaldjur och fisk, ibland fylld med kyckling och mandlar] och självklart kamel.
Jag pratar med Hassan som är journalist från Casablanca. Vi pratar mattraditioner i Marocko och Västsahara. Och kamel kommer så klart upp. Ja, jag vill helst inte lämna Dakhla utan att ha provat köttet. När tredje rätten kommer in blir jag både överraskad och glad. Kamel. Och vem trodde att kamel kunde smaka så gott. Det långkokta kamelköttet bara trillade av benen.
LÄS MER: Fler artiklar om Västsahara
JEEPSAFARI TILL WHITE SAND DUNES I VÄSTSAHARA
Förutom platsens huvudattraktion, den jättelika lagunen, lockar öknens magiska sanddyner. I en konvoj med 25 fyrhjulsdrivna jeepar tar vi oss mot White Sands Dunes för att uppleva dynerna på nära håll. Chaufförerna varvar varandra till höger och vänster i höga hastigheter medan vi glatt gungar i baksätena. När bilarna stannar sprider den 170 personer stora gruppen snabbt ut sig i öknen. Och för oss som inte har så bråttom att ta oss någonstans, ser de ganska snart ut som små myror på en stor myrstack.
Själv sitter jag med norska bloggaren Maj-Liss på en liten kulle och blickar ut över sanddynerna och försöker ta in så mycket av känslan som möjligt. Några timmar senare är det dags att bege sig, men jag hade nog lätt kunnat sitta kvar några timmar till.
PREMIÄR FÖR SMAKPROVNING AV OSTRON
Vi åker vidare till den lilla fiskebyn där vårt mål är en ostronfarm. Här finns en lång tradition med att äta ostron och en stor del av de eftertraktade skaldjuren exporteras. För mig är det första gången. Och ostronen är större än vad jag tidigare sett, vilket kan bero på att de faktiskt är flera gånger större än vad de är på de flesta ställen i världen.
Jag gör som alla andra. Pressar färsk citron på det nyöppnade ostronet och satsar på att suga i mig det som jag sett att man gör på TV. Men storleken på ostronet gör att det liksom fastnar halvvägs och jag tvingas bita i det. Det skulle kunnat vara värre. Känslan var lite som att bita i en lite mjukare mussla och inte lika illa som det varit i mitt huvud. Det är nog inte sista gången jag provar ostron.
Translation:
This is the third part about my trip to Dakhla in the Westerna Sahara, Morocco.
I samarbete med: Visit Morocco
200
2020
